Man ser då och då uttalanden som att cyklister bryter mot lagar mer än alla andra grupper i trafiken. Är det sant? Går det att mäta? Och är alla trafikbrott jämförbara? Är det exempelvis lika illa när någon cyklar mot rött i en tom korsning som när någon kör bil rattonykter genom hela stan? Är det inte alldeles för grovt att bara mäta brotten i antal? Ska man jämföra äpplen med päron, måste man också värdera dem på något relevant sätt.
Jag ville hitta en situation där cyklisters och gåendes lagbrott är både mätbara och jämförbara. Att gå eller cykla mot rött är enkelt mätbart och det kräver knappast några subjektiva bedömningar. För att det också ska bli jämförbart, måste jag hitta en plats där gröntiderna är synkrona för cyklar och gående och där det inte finns något som frestar den ena gruppen mer än den andra. Det får exempelvis inte finnas någon busshållplats på andra sidan som lockar gående att rusa över för att hinna med bussen.
Mitt val blev korsningen Södra vägen/Parkgatan i Göteborg. Där observerade jag gång- och cykeltrafiken från Heden in mot centrum. På Parkgatan kör bilar i hög fart i tre parallella filer. De kommer i vågor. Ibland är det självmord att passera, men däremellan uppstår längre luckor.
De cyklister och gående som anlände vid grönt lämnade jag därhän. Det intressanta var förstås att se hur de som anlände vid rött gjorde. Skulle de vänta ända tills det blev grönt eller skulle de trotsa rödljuset vid första bästa lucka?
I strålande morgonsol den 2 juni 2008 kl 8:24 – 8:40 observerade jag 86 cyklister och 82 gående. Det var genomgående vuxna människor, antagligen på väg till sina arbeten. Att grupperna var så lika stora gör inte jämförelsen sämre. Resultat:
72 % av de gående trotsade rött, men bara 10 % av cyklisterna
Två år senare, den 19 april 2010 kl 8:39 – 8:50 kollade jag samma övergång igen. Då var det kyligt och blåsigt men rätt soligt. Färre var i rörelse då. Jag observerade 33 cyklister och 40 gående:
82 % av de gående och 30 % av cyklisterna trotsade rött denna gång
Andra typer av korsningar och andra åldersgrupper ger förmodligen andra resultat. Min korsning var trefilig med snabb och farlig trafik. Det tar lång tid för en fotgängare att gå över tre filer. Ändå var det de som oftast trotsade rödljuset. Jag bedömer inte att faran på något sätt var mindre för dem än för cyklisterna. Snarare tvärt om. Gående är oberäkneliga eftersom de tar fart eller byter riktning på ett enda steg, medan cyklister måste bygga upp sin fart successivt och därmed förutsägbart. Gående står inte heller på led vid signalen utan en kan plötslig poppa ut ur en klunga väntande. Har lagmakten en annan åsikt? Den har ju bötesbelopp för cyklister men inte för gående, och på så sätt uppmuntrar den gående att strunta i ljusen.
Man kan visserligen fråga hur allvarligt det är att trotsa ett rödljus om man har god koll och ingen bil finns i närheten. Men det är en annan diskussion. Här gällde det bara att jämföra trafikslagens respekt för en av våra lagar. Cyklister är inga änglar, men det förekommer alltför många svepande och självsäkra påståenden om cyklister som står på väldigt dålig grund.
Se även:
● Cyklistbloggen: Cyklister som kör mot rött föder cykelhat
● Cyklistbloggen: Varför cyklar folk mot rött?
● NTF: Cyklisters beteende i signalreglerade korsningar
● Movea: Cykeltrafik och trafiksignaler
● Trafikistan: Grön gubbe, rött för cykel
● CyCity: Fältstudier av cykelstaden, sid 12 om gc vid rödljus
● Krister Isakssons blogg: Varför cyklar vi mot rött? (sep 2015)
Tillägg 4/9 2015
Krister Isaksson skev följande i en bloggkommentar till mig på sin blogg:
[Jag] har genomfört massor av rödljusstudier och sk observations- och konfliktstudier. I stort sett samtliga dom har en mycket högre andel rödljusgående än rödljuscyklande.
Sen blir det intressant. Rödljusgående är ett mycket större trafiksäkerhetsproblem än rödljuscyklande. Det blir tydligt när man analyserar olycksdata och konfliktstudier. Men detta talar vi inte särskilt högt om, det är liksom ok, en del av en gällande norm.
Det vore verkligen guld värt att få veta lagstiftarnas motiv till att cyklister har bötesbelopp men inte gående. Det är svårt att få vissa att följa en lag som andra i praktiken slipper. Människor är mycket känsliga för orättvisor. Man måste förstå anledningen till en sådan skillnad för att kunna acceptera den, och anledningen måste vara övertygande. Det är dumt att hålla bra anledningar hemliga, liksom att basera lagar på dåliga anledningar som man skäms för att offentliggöra.
En intressant paradox med trafikljus är att den korsande biltrafiken är betydligt mer överskådlig vid rött ljus än vid grönt. I aktuell korsning där biltrafiken är enkelriktad kommer all trafik från sidan och bara från ett håll. Vid grönt ljus kommer trafiken från två håll varav ett är bakifrån och dessutom har vi ju läst en del på senare tid om hur framför allt förare av tunga fordon har svårt att se cyklister när de svänger.
Har i aktuell korsning sett bilister som kommit bakifrån och avsiktligt försökt preja cyklister för att inte gångtrafiksignalen haft grönt samtidigt som bil- och cykelsignalerna.
Intressant är att man aldrig med statistik på hur stor del av olyckorna vid trafikljus som orsakats av att cyklisten kört mot rött när man pratar om cyklisternas dåliga laglydighet.
Kanske för att orsaken till majoriteten av olyckorna är en annan?
Ja, i korsningar med bara två faser (grönt antingen för min väg eller för den korsande), är trafiken mer överskådlig när jag själv har rött än när jag har grönt. Om jag kan lita på att alla andra följer trafikljusen kan jag vinna i säkerhet på att trotsa rödljuset när det uppstår en lucka i trafiken. Det bygger på att alla andra inte gör som jag. Jämför med fångarnas dilemma, eller med min Har du rött så kan jag gå.
Ibland önskar jag att det fanns ytterligare en trafikljusfärg som sa att nu har andra grönt och därmed företräde, men du får gå/cykla om du inte stör någon grön trafik. Frågan är bara om envar är mogen att ta det ansvaret och att dessutom inse vilka som har grönt. I korsningar med mer än två faser är det ofta omöjligt att räkna ut. Bötesbeloppen kan tolkas som att gående är betrodda men inte cyklister.
Apropå prejande biliser: I den aktuella korsningen brukar väl cyklar och gående alltid ha synkrona gröntider. Däremot får de rött igen tidigt för att ge svängande bilar fri väg. På andra ställe i Allén är gröntiderna olika och enstaka bilister markerar för att de tror att cyklar inte får cykla bara för att gående har rött.
Vid de incidenter jag sett har cykelsignalen slagit om någon sekund efter att övergångsstället blivit rött, vet inte om man trimmat om dem på senare tid. Annars är just den korsningen inte den värst drabbade.
Korsningen mellan Krokslätts parkgatan och Göteborgs-/Mölndalsvägen är exempelvis betydligt värre eftersom det alltid är röd gubbe om ingen trycker. Har blivit lite bättre på senare tid sedan man satt upp varningslampor men jag väljer för säkerhetsskull annan väg numera då jag varit med om incidenter även efter det.
På Krokslätts parkgata har man för övrigt lyckats göra det maximalt besvärligt för cyklister västerifrån. Mitt i nerförsbacken mot Mölndalsvägen har man bestämt sig för att en cykelbana skall börja på ”fel” sida vägen så att man måste stanna och korsa vägen. Cykelbanan korsar många utfarter och har mycket kantstenar och ojämnheter. När man kommer ner till Mölndalsvägen har man lagt cykelöverfarten på andra sidan vilket gör att man får stanna tre gånger för rött ljus för att fortsätta rakt fram eller in mot Göteborg. Dessutom krävs viss akrobatik för att lyckas runda det första trafikljuset.
Visserligen är cykelbanan dubbelriktad där på västsidan av Mölndalsvägen, men vid kommungränsen verkar den på ett diskret sätt övergå till att bli enkelriktad. Trafikljus saknar söderifrån och vid Varbergsgatan hamnar man mot trafiken om man försöker köra där.
Kan tillägga att jag av princip är noggrann med att alltid följa trafikreglerna, men kan känna att det ofta skulle vara både smidigare och säkrare att inte göra det. Det är ganska tydligt att korsningar utformas efter bilisternas behov och för cyklister blir det som det blir.
Jag läste någonstans, hittar det inte just nu, att man hade kollat detta i de större städerna i Sverige. Då hamnade man på 20% för cyklister och 10% för bilister plus de 48% som körde mot gult när de med lätthet hade kunnat stanna. Så om det finns dubbelt så många bilister som cyklister så sker det lika många rödljuskörningar av bilister och cyklister varje dag.
Här kommer undersökningen för bilisterna åtminstone. http://www.motormannen.se/export/common/docs/Motor/Motor_artiklar/Artikelarkiv/2011/nr6_2011/12_rodljuskorning.pdf
Tack för artikeln!
Jag tror att bilister som kör mot rött i allmänhet tänjer på det gula ljuset, dvs kör mot ”rosa”. De räknar väl med att det finns marginal innan korsande trafik släpps på. Den sociala normen säger nog att det är ok att köra mot gult, och att man inte alltid hinner reagera när det sedan plötsligt slår om till rött.
Men bland cyklister och gående är det nog betydligt vanligare att man ger sig ut senare i en rödfas. De kollar snarare om det finns luckor än om det nyss var grönt.
Jag håller med Maria Spetz om att betydelsen av rött inte bör kompromissas bort. Vill man göra lättnader för vissa, krävs alltså något som inte är rött.
Håller definitivt med om att bilister kör framför allt kör mot rött vid ljusväxlingar. Har själv ett par gånger varit med om att bakomvarande bil tutat för att jag börjat bromsa på innan det gula ljuset slagit om till rött.
Cyklister kör betydligt oftare mot ”mörkrött” då det inte finns någon korsande biltrafik.
Frågan är vilket som är allvarligast. Ofta hinner det bortre övergångsstället/cykelöverfarten få grönt ljus innan den sista bilen som kört på ”rosa” passerat.