Jag har en fråga till Transportstyrelsen om krav på tömningstider för ljusreglerade cykelpassager. Men den är beroende av svaret på en annan fråga som jag därför ställer först. Frågan skickad och kvitterad idag 25/11.
Gående får bara använda cykelbanan om det inte finns en gångbana (TrF 7 kap 1 § 1-2 st). Men måste gångbanan gå alldeles intill cykelbanan för att den ska ”finnas” enligt den lagtexten? Eller räcker det med att gångbanan på ett ungefär lika gent sätt leder till samma mål?
Mina frågor kan illustreras med följande plats:
Exempelplats i Göteborg: Alléns pendlingscykelbana i riktning mot Järntorget mellan Södra och Norra Allégatan där Lilla Pusterviksgatan ansluter.
Här finns gångbanan på högra sidan om en (enkelriktad) gata och cykelbanan på den vänstra. Gångbanan går utefter och fram till alla tänkbara målpunkter medan cykelbanan ligger mitt emellan två gator utan att passera intill någon målpunkt. (Dock är cykelbanan omgiven av lite attraktiv grönska, vilket inte gångbanan är.)
Jag tycker att det är svårt att förstå hur lydelsen ”Om det inte finns någon gångbana” ska tillämpas. Alla vet ju att det finns en gångbana någonstans, så texten blir meningslös om inte relationen till cykelbanan preciseras.
Så till min fråga om tömningstider. Cyklister tömmer en cykelpassage betydligt fortare än gående. I de fall där det finns trafikljus både för cyklister och gående ser man därför ofta att gående får rött före cyklister så att passagen blir tömd samtidigt av bägge trafikslagen. Men på en cykelbana där gående inte ska gå enligt ovan, och där det därför bara finns trafikljus för cyklister, borde det väl räcka med en tömningstid dimensionerad för cyklister? Alltså borde passagen kunna ha grönt längre än om trafikljuset för cyklister ska ta hänsyn även till gående. Detta borde ha stöd i VMF 3 kap 2 § som säger att gående bara ska följa gångsignaler.
Personligen har jag inget emot hänsynsfullt gående på cykelbanan, men jag tycker att gående i så fall har ett ansvar att på eget initiativ ta del i samspelet med cyklisterna så att de inte orsakar olägenhet. Så försöker jag själv göra när jag går på cykelbanor. Jag betraktar mig då som gäst.
Mina frågor i korthet:
- Hur ska man tillämpa ”Om det inte finns någon gångbana” i TrF 7 kap 1 § 2 st?
- Finns det fall där trafiksignaler för cyklister måste ha tömningstid dimensionerad för gående?
Jag har visat ett illustrerande exempel, men vill ha ett svar som inte är låst vi detta exempel. Finns preciseringar eller prejudicerande tolkningar är jag tacksam att få ta del av dem.
Tillägg 28/11: Svar från Transportstyrelsen
1. Hur ska man tillämpa ”Om det inte finns någon gångbana” i TrF 7 kap 1 § 2 st?
– I boken Trafikkommentarer, som är en skrift som lagerfarna jurister m.m. skriver och där det finns prejudicerande domar så finns det bla att läsa om Trf 7 1§. Om du hittar denna bok på bibliotek eller på nätet så hittar du svaret på sidan 254 – 255 i den nionde upplagan. Boken utges av Norstedts Juridik.
Man skriver bla när en gående kan använda cykelbana eller körbana även om det finns en gångbana/trottoar intill är tex om den är ojämn, hal, täckt med snödrivor etc då är det ok att som gående använda dessa alternativ.
2. Finns det fall där trafiksignaler för cyklister måste ha tömningstid dimensionerad för gående?
– Detta är inte reglerat i föreskriften TSFS 2014:30 utan det är upp till varje väghållare att säkerställa varje trafikant då dessa använder ett ljusreglerat övergångsställe/cykelöverfart/cykelpassage.
Boken Trafikkommentarer finns på Handelshögskolans bibliotek i Göteborg att läsa där men inte låna hem. Plan 5, bland böcker märkta 343.093 i hyllan precis t.h. om trappan. Den kostar typ 1200 kr att köpa. Den går också att ladda ner som pdf från några olika webbplatser, men min googling visar att alla jag kollat är förknippade med oönskade bieffekter som installation av tillägg som kan spionera eller krav på medlemskap som i praktiken inte kan avslutas osv.
Angående hur gående får använda cykelbana (märk väl: cykelbana, inte GC-bana), se min inlaga till regeringen från här om året: https://www.regeringen.se/4a606a/contentassets/d4ec264a372b47059e0a9517e59511fb/anders-noren.pdf
Sammanfattning: sett till historiken bakom nuvarande formuleringar så är avsikten att gående på cykelbana (resp. på körbana) ska lämna företräde till cykeltrafiken (resp. till fordonstrafiken).
Gående _ska_ förvisso använda gångbana, men det finns inget generellt förbud mot att använda varken körbana eller cykelbana. Gångtrafik har bara ett fåtal trafikregler och man får gå överallt utomhus (allemansrätten!) med undantag för begränsningar som sätts i brottsbalken (hemfridsbrott, tagande av olovlig väg), järnvägslagen (förbjudet att beträda järnvägsspår), ordningslagen (förbjudet att beträda av spårvägs- eller tunnelbanespår), trafikförordningen (förbjudet att beträda motorväg/motortrafik samt förbud mot gångtrafik genom lokal trafikföreskrift).
Jag känner inte till att det finns några rättsfall. Nu har jag inte bläddrat i senaste utgåvan av Norstedts Trafikkommentarer, men nästan alla rättsfall om trafik handlar om motortrafiken och motortrafikens regler. De regler som gäller gångtrafik och cykeltrafik är i stort sett oprövade.
Tack Anders!
Jag fick just ett svar från TS som jag la upp som ett tillägg i artikeln. De tipsar just om Trafikkommentarer. Jag ska försöka kolla lite i den på Handels bibliotek när jag får tillfälle. Kanske finns fler intressanta gc-frågeställningar där att studera.
Jag såg i ditt yttrande att det fanns en gammal paragraf 133 § innan gc-banor uppfanns: ”… Gående som färdas på cykelbana får ej hindra cyklande eller mopedförare”.
Det fick mig att skicka följande fråga om gåendes placering på cykelbana till Transportstyrelsen:
Hej!
TrF 7 kap 1 § 3 st säger: Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen. …
Men vad gäller på rena cykelbanor ”om det inte finns någon gångbana”? Finns det inget placeringskrav alls för gående på rena cykelbanor? På mig verkar det som att gående är mindre reglerat på fristående cykelbanor än på gc-banor. Det tycker jag är konstigt.
Finns ingen gångbana kan cykelbanan naturligtvis vara lämplig att gå på. Men trots att en cykelbana enligt lagens definition är avsedd för cykeltrafik och väghållaren anlagt den speciellt för cyklister, är det som om en gående på en ren cykelbana förvandlar den till gemensam gång- och cykelbana, fast med explicit undantagen passus om att man om möjligt ska gå längst till vänster i färdriktningen. Är inte det bakvänt?
Jag skulle vilja se mig som gäst när jag går på cykelbanan. När jag är gäst hos någon och visar god hänsyn är jag välkommen där. Börjar jag ta för mig ohejdat blir jag utsparkad. Det är mänskligt, givet att vi båda är överens om vem som är värd och vem som är gäst.
Finns det något annat ställe i Trafikförordningen som säger att gående ska ta hänsyn till den trafik som banan är avsedd för? Eller finns det en avsikt med att ge gående större frihet på rena cykelbanor än på gemensamma gång- och cykelbanor?
Jag ser fram emot svaret. ”Finns det en avsikt …” undrar du. Nej, det gjorde det ju inte. Regeln infördes utan eftertanke, som en tänkt lösning på ett felaktigt beskrivet problem. Eftersom det verkliga problemet är GC-banan själv så hjälper inga trafikregler.
Jag är inte ens säker på att de som formulerade regeln kände till skillnaden mellan GC-bana och cykelbana. Många av de som skickade remissvar gjorde det i alla fall inte. Och det är ju inte så konstigt eftersom vi i samhällsplaneringen inte gör någon skillnad utan kallar allt för ”gång- och cykeltrafik” på ”gång- och cykelbanor”.
Svar från TS:
”Se Trafikförordningens 2:a kapitel och 1§ som gäller alla trafikanter som vistas i trafiken. Det finns ansvar enligt kapitel 14 och 9§, och detta är som sagt en fråga för de rättsvårdande myndigheterna (polis, åklagare och domstol ) att bedöma om en gående brutit mot Trf 7:1.”
Men TrF 2 kap 1 § säger i vårt fall bara till alla trafikanter: Iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna, och visa särskild hänsyn mot barn, äldre m fl. Hindra eller stör inte annan trafik i onödan.
Där finns alltså inget om att gående ska ta hänsyn till den trafik som banan är avsedd för. Definitionens ord ”avsedd” berövas sin mening. Man kan avse när man anlägger, men lagen säger alltså att avsikten inte ska ha verkan.
Och TrF kap 14 talar bara om bestraffning. Jag vill inte tro att alla paragrafer som utelämnas ur bestraffningsdelen ska uppfattas som ogiltiga, så jag tycker inte att kap 14 tillför något till min fråga.
De svarade ju inte på den egentliga frågan: vad gäller för gåendes placering på cykelbana? I övrigt så hänvisar de, fullt rimligt, till den allmänna hänsynsparagrafen (2 kap. 1 §) vars motsvarighet i vägtrafikkungörelsen (§ 5) ansågs ha samma innebörd som de strukna paragraferna 133-134, dvs. att gående på cykelbana eller körbana inte får hindra eller störa trafiken.
Skönt i alla fall att de inte svarade att det är förbjudet att gå på cykelbana, då hade jag blivit irriterad.
Nästa fundering: om man nu kan enas om att på GC-bana råder gångtrafik till vänster men ömsesidig hänsyn medan på cykelbana råder fri placering för gångtrafik men hänsyn till cykeltrafik, hur säkerställer vi att trafikanterna kan uppfatta om det är en GC-bana eller en cykelbana de befinner sig på?
När du skriver ”att gående på cykelbana eller körbana inte får hindra eller störa trafiken” kan man lätt tolka det som att gående på cykelbana eller körbana inte får hindra eller störa trafiken som banan i första hand är avsedd för.
Men nuvarande skrivning ”En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik” tycker jag medvetet tar bort den möjligheten.
Såklart att man måste kunna gå på cykelbanan om det inte finns rimliga alternativ.
Att se skillnad mellan gc- och c-bana blir svårt i många fall. Finns en skylt där man passerar syns det. Även målade symboler borde kunna vara en någorlunda god indikation. Och jag uppfattar mittlinje som något som utesluter gc-bana. TS skriver om markering M1 bl.a. ”Mittlinje kan även ange en cykelbanas mitt”.
Men gående ansluter ofta från var som helst till en bana och missar lätt skyltar och symboler som kanske bara fanns där banan började.