I min förra mätning av trafiken på Bältesspännarparkens gc-bana kom jag fram till att nästan hälften av de gående gick i cykelbanan medan ingen cyklade i gångbanan. Men mätningar under andra förutsättningar ger andra resultat.
Morgontrafik
Dagen efter tog jag en kortare video på 10 minuter från kl 8:13 i morgontrafik. Då var det fyra gånger så tät cykeltrafik och hälften så tät gångtrafik som vid lunchmätningen dagen innan. Över 95 % av alla trafikanterna kom nu från Hedenhållet, den typiska riktningen vid morgonpendling. Nu gick bara 12 % av de gående i cykelbanan. Alla cyklisterna höll sig på sin egen bana, precis som dagen innan.
Jag tror att flera faktorer bidrog till de gåendes betydligt bättre separation:
- Nästan alla kom nu från Heden, och därifrån leds man tydligt in på rätt bana.
- De gående mötte nu inga andra gående och behövde därför inte väja.
- Om gående från Heden väljer högertrafik hamnar de rätt.
- Mer cykeltrafik (alla cyklar rätt) leder till att gående orienterar sig bättre.
- Folk på väg till jobbet har lärt sig banorna genom dagligt användande.
- Gångtrafiken var glesare nu, så deras bana blev luftigare än dagen innan.
Instegets betydelse
Hur stor inverkan har insteget – det sätt som man leds in på en separerad bana? Den 9 maj på lunchen kollade jag under 30 minuter hur gående från andra ändan valde väg när de rundade hörnet vid Kungsportsbron till banornas början. Här tycker jag inte att det är lika naturligt att hamna rätt när man går. Men denna dag tog över hälften av de gående grusvägen i parken istället för gc-banan. Gångtrafiken på banorna blev bara tredjedelen så tät som vid gårdagens lunchmätning.
Av dem som valde banorna gick 37 % på cykelbanan trots att det nu var mer plats på gångbanan. Bättre än 50 % men ändå en bra bit kvar till 12 % för att inte tala om cyklisternas ospräckta nolla. Härmed bevisas inte att allt är instegets fel, men jag tror ändå att det spelar roll.
Funderingar
Vi kan bara konstatera att flera faktorer har betydelse för hur separationen fungerar i praktiken. Det kan bero på instegen, banornas egen tydlighet och deras inbördes storlek. Det kan bero på balansen i täthet mellan gående och cyklister eller på själva gångbanans trängsel i sig. Även de gåendes sinnesstämning och fokus kan påverka deras förmåga att uppfatta utformningens signaler. Vill man se hur det nya parkområdet har komponerats? Njuter man bara av solskenet? Går man och snackar med kompisar?
Det verkar som om gående behöver mycket mer stöd än cyklister för att hamna rätt.
En enda mätning kan inte ge hela bilden. Man måste mäta under olika förhållanden för att avgöra om en utformning fungerar tillräckligt bra. Och vill man få den att fungera bättre måste man ha lite kunskap om vilka faktorer som är viktiga för gc-separeringen och om någon av dessa lämnar öppet mål helt i onödan. Här finns helt klart ett och annat att lära för den som bryr sig.