Polisstyrelsen: Cykel = paria

En representant för Polisstyrelsen kallade mig fula saker för att jag inte räknade med att lämna honom företräde när han skulle gå över en gata utan övergångsställe. Han sa att cyklister enligt lag alltid och överallt måste lämna företräde för alla andra. Men är det så?

Jag kom cyklande söderut på Avenyn när han ville korsa gatan till fots strax före Vasagatan. Där finns inget övergångsställe. Jag såg honom men bedömde att jag bör cykla först. Det tyckte inte han, så han klev rätt ut. Jag stannade, fick ta emot en hel del mindre smickrande omdömen om cyklister och jag hade svårt att få in en syl i vädret för att bemöta hans påståenden. Han underströk att han jobbade på Polisstyrelsen och vet precis vad lagen kräver.

Hans tes var att cyklister i alla lägen måste lämna företräde för alla andra trafikantslag, både för gående, bil-, buss- och spårvagnsförare. Jag sa att en så generell regel bara stämmer gentemot spårvagnar. Han svarade att det alltid gäller i Göteborg, men att det i Stockholm finns två och endast två ställen där cyklister har företräde. Jag sa att han antagligen syftar på cykelöverfarter (till skillnad från vanliga cykelpassager), en ny konstruktion som ännu är mycket ovanlig i landet. Han sa att det inte var det han menade, men gav ingen förklaring av vad han menade istället. Diskussionen blev något animerad och jag kände att det var bättre att i lugn och ro skriva ett mejl där jag pekar på de ställen i Trafikförordningen som jag ser som relevanta för frågan om cyklisters ställning gentemot andra trafikslag. Jag fick hans mejladress och har nu skickat honom följande beskrivning om hur jag läser lagen:

Om orden företräde och väjningsplikt
Trafikförordningen (TrF) nämner ordet företräde bara på två ställen, och då i betydelsen ”lämnas företräde”. Att A ska lämna B företräde är inte samma sak som att B har företräde. Lagen kombinerar nästan alltid krav på ena parten med ett motkrav från den andra, se vidare avsnittet ”Om dubbelt ansvar” nedan.

Här är de enda två ställena i TrF som nämner ordet företräde:

3 kap 59 §: På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass II lämnas företräde av andra fordonsförare.

– Fördel cyklister.

5 kap 3 §: En förare av ett terrängmotorfordon som kör ut från terrängen skall stanna fordonet innan han eller hon kör ut på en väg. Trafikanter på vägen skall lämnas företräde.

– Fördel fordonsförare på väg, alltså även de som är cyklister. Fördel också för cyklister på cykelbana, för förordningen om vägtrafikdefinitioner definierar cykelbana som ”En väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass II”. Cyklister ingår alltså också bland de förmånstagande ”trafikanter på vägen” i paragrafen ovan.

Ett annat ord som förekommer ofta i TrF är väjningsplikt. Det finns många fall där en förare har väjningsplikt mot andra, men det beror inte på vilken typ av fordon man för. Regler såsom högerregeln, utfartsregeln, väjningspliktsmärken mm gäller oavsett typ av fordon och drabbar den som står i den positionen som regeln pekar ut. En sådan regel kan alltså mycket väl kräva att en bilist, bussförare mm väjer för en cyklist om situationen är sådan. Fallet väjningsplikt vid cykelpassage kan tyckas vara speciellt riktat till cyklister, men egentligen är det speciellt riktat till trafikelementet överfart. Det diskuteras längre ner.

Om spårvagnar
Spårvagnar har en särställning i trafiken:

2 kap 5 §: En trafikant skall lämna fri väg för
1. utryckningsfordon som avger signal med föreskriven larmanordning, och
2. järnvägståg eller spårvagn om inte spårvagnsföraren har väjningsplikt som utmärks genom vägmärke.

– Fördel spårvagn och utryckningsfordon gentemot alla andra trafikanter. Varken bussförare, bilister, cyklister eller gående har något att sätta emot här.

Om gående
Gående ges fördel på övergångsställen men inte när de korsar en kör- eller cykelbana där det inte är övergångsställe:

3 kap 61 §: Vid ett obevakat övergångsställe har en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.

7 kap 4 §: Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.

– Fördel gående på övergångsställen, men…
– Fördel cyklister och andra fordonsförare gentemot den som går över en kör- eller cykelbana utanför ett övergångsställe. Man får helt enkelt inte gå över om man orsakar fara eller ens olägenhet för övriga trafikantslag. Du orsakade olägenhet för mig vilket alltså inte är tillåtet.

Om försiktighetskrav
Alla som är fordonsförare har ett extra försiktighetsansvar:

3 kap 14 §: Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. … Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren … kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse.

– Fördel gående som visserligen är trafikanter men inte fordonsförare. Fast det fritar inte gående från de krav som andra paragrafer ställer på dem, t.ex. vid korsande av en väg utanför ett övergångsställe. Detta kan snarare ses som exempel på att båda parter måste bjuda till eftersom en kan göra fel. Vid vårt möte såg jag dig i god tid, bedömde att jag borde köra och du stanna, men jag stannade när jag märkte att det inte fungerade. Jag körde inte på dig.

Om dubbelt ansvar
Många lagtexter ger båda parter ansvar, även om det ofta ställs högre krav på den ena parten. Att en part har ett ansvar betyder inte att en annan parts ansvar försvinner. Det finns många ställen i TrF som är utformade på det sättet. Ett sådant ställe är där cyklister ska lämna företräde när de kör ut på en cykelpassage och svängande bilförare som korsar passagen samtidigt ska lämna annan trafik företräde, alltså även cyklister på passagen.

Lagen kombinerar nästan alltid krav på ena parten med ett motkrav från andra parten att också visa aktsamhet och hänsyn i olika former. Om man hittar en paragraf i lagen som kräver att en trafikant ska väja, är risken att man nöjer sig med det i tron att det automatiskt betyder att den andra trafikanten har ”företräde”. Motkravet kan stå någon helt annanstans i lagtexten och kanske inte specifikt peka ut en viss fordonstyp. Krav på alla trafikanter gäller förstås även gående och cyklister, och krav på alla fordonsförare gäller både bilister, bussförare och cyklister. Söker man bara på ordet cykel eller bara läser kapitlet om bestämmelser för trafik med cykel, kommer man att missa viktiga delar av helheten.

Cyklister gentemot andra trafikslag
Du säger att cyklister ska lämna alla andra trafikslag företräde i alla situationer. Jag hittar inte lagstöd för det.

När det gäller cykelpassager över körbanor har cyklister väjningsplikt, se ovan. Men även om det pekar ut cyklister är det en regel som beror på varifrån man kommer snarare än vilket trafikslag man är, precis som högerregeln mm, se avsnittet om väjningsplikt ovan. Det är bara det att endast cyklister förväntas komma ut på en cykelpassage.

Jag tror att antalet regler som ger cyklister i blandtrafik inskränkningar gentemot andra trafikslag är väldigt få. Däremot finns det fall som ger cyklister fördelar, t.ex. att de får köra om till höger (TrF 3 kap 30 § 2 st) och att de får köra i bussfil om det är den högraste filen (TrF 8 kap 2 §).

Nu vill jag höra din och Polisstyrelsens åsikt om detta. Har jag missat något som förändrar bilden så vill jag absolut få veta det. Jag vill precis som du att trafiken ska fungera bra och enligt reglerna.

Vänlig hälsning
Rolf Broberg

Funderingar
Ja, så skrev jag just i ett mejl till min motpart. Jag hade inte hört talas om Polisstyrelsen förut, bara om Polisöverstyrelsen. Men den finns, och enligt Wikipedia ska den säkerställa att polisarbetet bedrivs rättssäkert och effektivt.

Om den representant jag mötte igår inte kan styrka sitt påstående att cyklister i alla lägen måste lämna företräde för alla andra trafikantslag, så blir jag orolig för hur Polisstyrelsen kan säkerställa att polisarbetet bedrivs rättssäkert och effektivt. När jag får svar från honom ska jag rapportera åt vilket håll det lutar.

Ni som läser detta kanske ser saker som jag missat eller missuppfattat. Ni får mer än gärna gärna läxa upp mig i så fall. I den mån jag inser misstagen kommer jag att meddela min motpart, för rätt ska vara rätt.

Tillägg 4/10: Polisstyrelsen lades ner 2014!
En representant för Polisen berättade för mig att Polisstyrelserna har ersatts av Polismyndighetens insynsråd och regionpolisråd för regionerna. Polisen avpublicerade sidor om Polisstyrelsen 2014-11-19, men jag måtte ha hittat en sida som missats.

Tillägg 30/10: Ingen respons
Det ser inte ut som om min motpart tänker svara. Jag flyttar artikeln till kategori Väntar förgäves.