Trottoarernas utklivare

Hur vanligt är det att vi som gående ser oss om innan vi kliver ut i körbanan? Ja, om vi hör ett myndigt motorbrum bakom oss är det nog ganska klart att vi tittar efter först. Men hur gör vi om trafiken är gles och tyst? Jag har mätt.

Vad får oss att se oss om?
Storlek, ljud och fart! Men cyklar är små och låter väldigt lite. Och de håller mycket sällan över 30 km/h. De flesta tycker att 30 km/h är en riktigt låg och hänsynsfull hastighet – om det gäller bilar vill säga. Men det muttras ibland om Tour de France om det är en cyklist som håller den farten.

30-skyltar

Hänsynsfull fart om det är en bil, men Tour de France-anklagelser om det är en cykel.

Vi litar mer på hörseln än vi vill tro. Vi ser en annalkande bil men inser inte att det var ljudet som fick oss att titta efter. Cyklar låter så lite så de räknas liksom inte. Om de rasslar eller plingar räknas de ibland. Men de är ju små, har styre och broms, så behöver jag verkligen ta hänsyn till dem? Ska inte de lämna mig företräde i alla lägen?

En annan sak som kan få oss att se oss om innan vi kliver ut i körbanan är om vi ser mycket trafik framför oss. Kommer det fordon efter fordon, ser vi oss om efter en lucka innan vi kliver ut från trottoaren. Men ser vi ingen framför oss är risken stor att vi inte tänker på att det kan finnas någon bakom oss heller. Då kan vi missa att se oss om. Den kände forskaren och psykologen Daniel Kahneman kallar det WYSIATI, vår mentala brist att aningslöst reagera som om What You See Is All There Is. Det är så bekvämt att inte bry sig när vi inte får någon förvarning om att det behövs.

Men om jag hade bett dig korsa körbanan utan att se dig om efter snabba, tysta cyklister, så hade du plötsligt börjat tänka på allt som skulle kunna komma bakifrån. Du skulle nog ha fått lite kamikaze-känsla och haft ganska svårt att inte se dig om innan du klev ut.

Metod
Jag har under tre sommardagar i maj-juni 2020 filmat trafiken i en korsning med ganska många gående fast med gles fordonstrafik. Efteråt har jag studerat filmerna för att se hur många av dem som ser sig om när de ska kliva ut i körbanan från trottoaren. Under filmandets gång har jag även registrerat om någon ser sig om redan innan de kommer in i bild, genom att helt enkelt kommentera i kameramiken.

Går man på trottoaren så att man möter den närmaste trafiken på körbanan kan man se den utan att jag som utomstående observatör märker det. Därför har jag bara räknat de gående som har en sådan riktning att de måste vrida på huvudet för att se den närmaste fordonstrafiken.

Jag har inte heller räknat gående som redan går i körbanan innan de påbörjar en korsande manöver. Visserligen bör man se sig om även då, men här ville jag begränsa mig till vad som händer vid trottoarkanten.

Platsen
Jag valde Björngårds-Säldammskorset i Slottsskogen i Göteborg. Det är en fyrvägskorsning med trottoarer på båda sidorna om körbanan. Fordonstrafik är tillåten här. Slottsskogen har t.ex. mängder av vägvisningsskyltar för cyklister. Motorfordon får dock bara köra om de har tillstånd. Det har ett fåtal privatpersoner, mängder av fordon för parkvård, sophämtning, hantverkarbilar och ett helt turisttåg på gummihjul.

Björngårds-Säldammskorset

En ruta från min film. Närmast syns Björngårds-Säldammskorset. Två tjejer med barn och barnvagn ser sig båda om bortåt. De hade redan tittat efter åt vårt håll innan de körde ut barnvagnen i körbanan.

Tjejerna i bilden ovan har inte inräknats eftersom de kom i en riktning där de kunde se den närmaste trafikriktningen utan att vrida på huvudet. Mannen med orange skor till vänster hade däremot räknats om han hade klivit ut i körbanan för att korsa Björngårdsvägen och gå mot kameran.

Resultat
Det var 104 fotgängare i mina filmer som matchade urvalskriterierna. Av dem var det hela 68 % som inte såg sig om innan de klev ut! Alltså:

   Två av tre klev ut i körbanan utan att se sig om

Av de 104 fotgängarna var det 46 som gick i par. Ensamma såg sig om i 39 % av fallen. Enligt enkel kombinatorik borde då båda i ett par se sig om i 15 %, bara den ena i 48 % och ingen i 37 % av fallen. Det visade sig att båda i ett par såg sig om enligt förväntan, men att väsentligt många fler par än väntat klev ut utan att någon av dem såg sig om. Kanske trodde båda att den andre hade tittat, eller så var deras uppmärksamhet fångad av varandra.

Andel utklivare som ser sig om

Det är alltså lika stor risk att ett par kliver ut utan att någon ser sig om som en ensam. Att de är två ger alltså inte den extra säkerhet som det borde. Och när bara den ena ser sig om kan de två i paret reagera på olika sätt och olika fort. Det kan komplicera interaktionen med en annalkande cykel eller annat fordon.

När man går med barnvagn finns det naturligtvis anledning att vara extra försiktig innan man kör ut själva barnvagnen i körbanan. Jag fick bara med 9 korsande personer som körde barnvagn i min mätning. Det är alldeles för lite för att göra statistik av, men jag redovisar ändå de enskilda fallen i den ordning de förekom:

  • Tjej med barnvagn och hund – kollade.
  • Kille med barnvagn – kollade.
  • Tjej med barnvagn och vän – barnvagnsföraren kollade 2 gånger!
  • Kille med barnkärra – kollade ej.
  • Tjej med barnvagn och vän – bara föraren kollade, men först efter att barnvagnen körts ut i gatan.
  • Par med tvillingbarnvagn – ingen kollade.
  • Tjej med barnvagn – kollade.
  • Två tjejer med en barnvagn – ingen kollade.
  • Två tjejer med en barnvagn – ingen kollade.

Funderingar
I inledningen ställde jag den något provokativa frågan:
– Behöver jag som går verkligen ta hänsyn till cyklister när jag ska korsa en glest trafikerad körbana? Ska inte cyklisterna lämna mig företräde i alla lägen?

Trafikförordningen svarar så här i 7 kap 4 §: ”… Utanför ett övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken”.

Samtidigt gäller förstås 3 kap 14 §: ”Ett fordons hastighet … får aldrig vara högre än att föraren … kan stanna … framför varje hinder som går att förutse”. Men att en har ett ansvar betyder inte att motpartens ansvar försvinner. Det mesta inom trafiklagstiftningen bygger på att trafikanterna ska samspela. Båda parter ska ta ansvar när man befinner sig på ytor avsedda för fordon.

En del tror kanske att körbanor i Slottsskogen inte räknas som körbanor och att vanliga lagar inte gäller där. Men jag hittar inget stöd för att Slottsskogen skulle vara laglöst land, även om man givetvis måste ta hänsyn till att det finns många gående där. Speciellt måste man ta stor hänsyn till barn. Slottsskogen är en plats väl lämpad för att visa barn hur trafikvett fungerar, inte att skola in dem i att man kan strunta i skillnaden mellan trottoar och körbana eller att fordon alltid ska vika undan för gående. Barn behöver lära sig vilka ytor som är avsedda för fordon och hur man samspelar med dem.

Det kostar inte mycket att vrida lite på huvudet och kasta ett öga. Vi människor är dessutom oftast mycket samarbetsvilliga om vi bara lagt märke till andra i förväg. Men här är nog impulserna för få för att vi ska tänka på att det som finns nedanför kantstenen är en körbana där vi har ett ansvar att söka kontakt och samspela. Jag har sett liknande beteenden på andra ställen i staden vid tider när det är få fordon i rörelse, så beteendet är inte unikt för Slottsskogen. Med lite vilja går det att träna in en reflex att kantsten betyder uppmärksamhet. Och be ditt barn kolla trafiken när ni ska gå över tillsammans, istället för att omärkligt kolla själv och sedan bara gå rakt ut.

Det här inlägget postades i Beteende, Kognition, Mätning. Bokmärk permalänken.

14 svar på Trottoarernas utklivare

  1. Anders J skriver:

    Mycket intressant. För mig är det obegripligt att inte 100% ser sig om.

    • admin skriver:

      Tack Anders! Men så hög pålitlighet som 100% ska vi nog inte räkna med. Vi är inte mer än människor, och vi fungerar inte så rationellt som man kan tro.

      Vi har svårt att mäta vår egen pålitlighet. De gånger vi glömmer bort att titta, märker vi inte heller efteråt att vi inte har tittat. Så vi tror nog att vi alltid har koll. Det är nästan bara om det blir en incident som vi kan inse att vi har missat det, eller åtminstone inte tittat tillräckligt noga.

      Men vi kan förbättra oddsen. Det är inte svårare än att minska risken att glömma sina nycklar eller att stänga av spisplattan efter sig. Med lite vilja kommer man långt.

  2. Daniel Andersson skriver:

    ”Fordonstrafik är tillåten här. ”
    Nej. Slottsskogen är skyltad med C2, förbud mot trafik med fordon.
    Dock med tilläggstavla: ”Gäller ej cykel och fordon med tillstånd”.

    Det får nog ses som en park med trafik rätt mycket på de gåendes villkor. Många går även på ”körbanorna”. Utformningen med ”trottoarer” är olycklig kan jag tycka.

    En alternativ skyltning, som också medger cykeltrafik men ej moped klass II, kunde vara C3 och C11, men även då skulle tilläggstavla för fordon med tillstånd behövas, så det skulle bli fler skyltar. Att skylta med påbjuden gång- och cykelbana med tilläggstavla ”ej moped” ger ingen möjlighet att tillåta fordon med tillstånd.

  3. Daniel Andersson skriver:

    Frågan är om parkvägarna i Slottsskogen ens klassas som väg i trafiklagarnas mening [Förordning (2001:651) om vägtrafikdefinitioner]:

    ”Väg: 1. En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon,
    2. en led som är anordnad för cykeltrafik, och
    3. en gång- eller ridbana invid en väg enligt 1 eller 2”

    Då endast motorfordon med tillstånd får köra i Slottsskogen, så används de snarare privat/enskilt än ”allmänt” (jämför med ”allmän väg”). Men, det kanske inte är så det skall tolkas?
    Och även om vi får cykla där, så år ju inte vägarna specifikt anordnade som leder för cykeltrafik (det som avses är cykelvägar som inte går längs en väg).

    Om det inte är väg, så är det terräng, enligt vägtrafikdefinitionerna:
    ”Terräng: Ett område som inte är väg”.
    Då är det närmast högerregeln som gäller mellan fordon. Gentemot gående gäller:
    ”3 kap. 58 §   På gångbanor, vägar som är avsedda för gående samt i terräng har förare väjningsplikt mot gående.”
    Observera att 58 § även gäller om parkvägarna i Slottsskogen skulle betraktas som ”vägar som är avsedda för gående”.  

    • admin skriver:

      Jag har tagit upp frågan om körbanornas vara eller inte vara i en egen kommentar. Men en komisk detalj i definitionen av väg är att något blir en väg i lagens mening så fort folk börjar köra på den med motorfordon som om den redan vore det:

      ”En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon, …”

      • Anders Norén skriver:

        Det finns i alla fall ett HD-utslag (NJA 2009 s. 266) där man satt ribban ganska lågt för vad som ska krävas för att en plats ska anses vara ”allmänt använd för trafik med motorfordon” – i den aktuella domen en infart på allmän platsmark till ett enbostadshus. Med tanke på alla undantagen från förbudet i Slottskogen så skulle jag säga att vägarna är ”allmänt använda för trafik med motorfordon”. Undantag nummer 4 gäller till exempel vem som helst som har ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade utfärdat i ett EU-land – det är ganska många miljoner tillståndsinnehavare!

        • admin skriver:

          Tack Anders!

          Intressant att följa det juridiska spåret till vägs ände! Men det är det nog få vardagstrafikanter som gör. Andra informella saker påverkar oss omedvetet, exempelvis var vi tycker att högerregeln ska gälla, eller var vi tror att det kan komma fordon på en yta som är separerad med en trottoarkant. Och där bedömer vi inte alltid lika. Osäkerhet måste mötas med försiktighet och uppmärksamhet.

          Du har ju i fb visat på att uppdelningen i körbana och gångbana/trottoar inte är helt enkel i Slottsskogen genom exempel på gångbanor som mynnar ut i körbanan utan nivåskillnad och som därmed skär av trottoaren. Ett exempel du gav var ovanför pingvinerna.

          Likadant är det i större skala med körbanor som sömlöst övergår i kombinerad gc-bana som i sin tur övergår i separerad dito. Rutten Säldammsbacken – Café Azalea – Vedbacken – Margretebergsgatan (nära Slottsskogsvallen) är sådan.

          Kanske den övergripande parkmiljön gör att de flesta fordonsförare är väldigt försiktiga. Men än mer tror jag att en tendens till aningslöshet hos de gående får fordonsförarna att vara mer på sin vakt, här precis som på andra ställen i våra trafikmiljöer. Och det ger inbjuder i sin tur de gående att utnyttja det mer. Allt detta omedvetet, utan kall beräkning. Det bara blir så, tänker jag.

  4. admin skriver:

    Daniel Andersson väcker ovan frågan om Slottsskogens trottoarkantade vägar är körbanor eller ej. Och hur allmän plats är de? Det behövde jag förstås fråga mig när jag formulerade min artikel. Så jag har sökt info om hur banorna ska tolkas. Det finns inte mycket, men det jag hittat är:

    LTF 1480 2015:02319 anger att en del men inte all fordonstrafik är tillåten i Slottsskogen. Den tillåter cykeltrafik samt följande motortrafik:
    1. Fordon till/från Naturhistoriska museét närmaste väg från Vegagatan.
    2. Transporter till/från boende eller den som har sin arbetsplats inom parken från närmaste gatuanslutning.
    3. Transporter till anläggningar inom parken från närmaste gatuanslutning.
    4. Transporter med fordon som används av rörelsehindrad med särskilt tillstånd till anläggningar i parken, från närmaste gatuanslutning.
    5. Bussar för färd till och från bussparkeringen på Museivägen.

    En del motorfordon har alltså explicita tillstånd medan andras tillstånd består i deras ärenden.

    LTF 1480 2009-00659 markerar hela Slottskogen utom några flikar i väster på en karta och anger att där finns vägar som är allmän plats (och att man inte får parkera där).

    Ett tjänsteutlåtande från Park och Natur 2018 om Slottsskogens utvecklingsplan talar på sid 18 om ”kantstenen där man kan röra sig mellan trottoar/körbana”. De menar alltså att det finns körbanor i Slottsskogen.

    GP ger följande citat 22 aug 2016 ur fotoboken Göteborg i äldre och nyare tid som publicerades 1901: ”Slottsskogen är helt och hållet anordnad såsom en folkpark med breda körbanor, från hvilka i alla riktningar utgå rid- och gångstigar …”. Att en så gammal källa anger att Slottsskogen har körbanor säger förstås inte hur de ska betraktas idag, men möjligen hur vägarna utformades från början för att uppfattas.

    Utformning är viktig för att trafikanter ska förstå ett trafikrum. Därför säger lagen om gångfartsområden att de måste vara utformade så att det är uppenbart att gående får röra sig över hela ytan. Där får alltså inte finnas trottoarer. Det är otillfredsställande om något är utformat som en körbana, men med en skylt en km bort som man som gående inte passerat om man gjort sin entré via en gångväg och inte via en körbana. Att dra slutsatsen att man som gående inte behöver ta hänsyn till någon fordonstrafik på dessa vägar med formen av körbanor är riskabelt om inte alla trafikanter dragit samma slutsats.

    Men visst, frågan är lurig och jag välkomnar fler referenser.

  5. Viktor skriver:

    Framgår det så tydligt vilken relation personerna har? Om det är två tjejer med barnvagn, tjej med barnvagn och vän eller par?

    • admin skriver:

      Nej, relationerna framgår inte så tydligt. Jag tog bara över de snabba anteckningar jag gjorde medan jag såg igenom filmerna och listade alla korsandena.

      Jag har nu kollat igen på dem du frågar efter. De som jag kallade par var man och kvinna i samma ålder. I första fallet ”Tjej med barnvagn och vän” var åldersskillnaden så stor så vännen kunde gott ha varit barnvagnsförarens egen mamma. I andra fallet var det två tjejer som såg mycket olika ut, men visst kan de ha varit par.

  6. Som leverantör av elektronisk motorljud för elfordon får jag många mail som handlar om problematiken. 2019 infördes lagar om varningsljud på elfordon vid lägre hastigheter ( jag levererar bl.a. till flera busstillverkare). Lagen gäller inte elcyklar eller andra 2-hjulingar men jag har kunder som själva monterar eftersom de märker att många inte hör dem och går ut i vägen utan att se sig för.

    • admin skriver:

      Mycket intressant. Vi förlitar oss nog mer på hörseln än vi vill tro.

      Vad är det för slags ljud som utrustningen avger? På elcyklar är det väl inte läge för stora bashögtalare tänker jag. Och varierar ljudet med farten på något sätt? Det gör ju naturliga motorljud.

      • Jag levererar som standard några riktiga motorljud, från 4-cylindrig vanlig motor till stor dieselmotor, samt några sportbilsljud som Shelby Mustang V8 och Ferrari V12. EU reglerna säger att det skall likna motsvarande fordon med förbränningsmotor och jag ser två viktiga anledningar till det: 1. Motorljud ger störst varningseffekt eftersom alla kopplar det till ett fordon. 2. Motorljud blir mindre störande än elektroniska ljud eftersom de redan förekommer i trafikmiljön. Men kunderna kan välja att lägga in andra ljud. Jag levererar en väderskyddad högtalare som trots små dimensioner, 10x10x10cm, ger ovanligt fylligt ljud. Ja, ljudets ”varvtal” varierar med farten och går från tomgångsljud till acceleration och motorbromsning.

        • admin skriver:

          Jag kan inte låta bli att leka med tanken att cykla på Slottsskogens körbanor med en sådan box och en action cam för att mäta gatugåendes trafikhänsyn beroende på ljud – tyst, förstärkt grusknaster, kedjerassel, mopedknatter, personbil, traktor, långtradare och varför inte fêskebåt med tändkulemotor. Jag tror att det blir stora skillnader. Och man får vara beredd på diverse reaktioner från gående som känner sig lurade också. Men det får kanske stanna vid en tankelek …

Lämna ett svar till Viktor Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *