Hur prioritera cykeln i stan?

På hur stort allvar ska Göteborg ta sitt koncept pendlingscykelbana? Du, jag, planerare och politiker kan utnyttja stans strategidokument för att hävda olika tolkningar av hur viktiga dessa banor egentligen är.

Projekt vid pendlingscykelstråk

Cykelprogrammets blå korridorer för pendlingscykelstråk. Här har jag lagt in de av mig kända projekten för stadsutveckling som ligger vid dessa stråk. Fler finns säkert. Planer och ombyggnader skapar stora möjligheter för Göteborg att lyfta dessa delar av pendlingscykelnätet. Eller att försämra och splittra det. Olika intressen konkurrerar.

Det blir speciellt lätt att hävda särskilda intressen om man använder ”cherry picking”, dvs hittar en mening i strategidokumenten som stöder ens egen uppfattning och samtidigt bortser från meningar som problematiserar den.

Körsbär 1
Trafikstrategin skriver på sid 6: ”Gatumiljöer och hastigheter anpassade i första hand utifrån gående och i andra hand utifrån cyklisters behov”.

Det kan användas för att åsidosätta hela konceptet pendlingscykelstråk – få men breda, prioriterade cykelbanor för 30 km/h – och istället försvara stadsbygge rakt på utpekade pendlingscykelstråk så att cyklister måste blandas sömlöst med gående och cykla i gångfart bland dem. Det öppnar upp bekväma frihetsgrader för planering av bebyggelse i stadsutvecklingsområden. Men då borde man också kunna tänka gångfart för kollektivtrafiken som ju enligt samma körsbär kommer ännu längre ner i prioritetslistan.

Körsbär 2
Samma strategi skriver på sid 33: ”Pendlingscykelnätet erbjuder en mycket god framkomlighet med få eller inga konflikter med andra trafikanter”.

Det kan användas som det första körsbärets motsats. Här kan man hävda att det begränsade pendlingscykelnät som är utpekat i cykelprogrammet på sid 40 med alla sina högt ställda funktionskrav och prioriteringar på sid 37 måste få fri väg av alla andra trafikanter, allt från gående till stora spårvagnar. Nätet får inte hackas upp i brottstycken. Möjligen får man göra försiktiga inskränkningar på ett fåtal platser. Det ger stadsutvecklarna radikalt andra ramar för sin skapande frihet.

Körsbär 3
Och samma strategi, sid 34: ”Buss- och spårvagnstrafik ska prioriteras i stråk som ingår i övriga delar av stomkollektivtrafiknätet”.

Stycket kan tolkas som att kollektivtrafiken kan diskvalificera både körsbär 1 och 2 i stråk där den vill komma fram fort. Jag noterar att pendlingscykelnätets föregångare i Göteborg gick under namnet stomcykelnät och bestod av Göteborgs två naturvårdsverksstödda VIP-cykelbanor tvärs genom stan. Jämför med ordet stomkollektivtrafiknät ovan. Stomtanken är densamma – de allra viktigaste stråken – men vilket trafikslag den omhuldar skiljer.

Helhetssyn
Ett viktigt botemedel mot cherry picking tror jag är en ärlig ambition att utgå från en helhetssyn för staden. Det påpekas också i strategierna:

Trafikstrategin sid 13 samt cykelprogrammet sid 17: ”Stadsplaneringen behöver ske utifrån ett helhetsperspektiv, där trafik är ett medel för att uppnå en fungerande och attraktiv stad.

Trafikstrategin sid 33: ”cykel som trafikslag är också mer än andra trafikslag beroende av en helhetssyn.

Trafikstrategin sid 66: ”Trafik och transporter samspelar med allt annat i staden och hur transportsystemet ser ut och utvecklas är därför avgörande för möjligheten att skapa en attraktiv och hållbar stad.

Även utbyggnadsplanen talar om behovet av en helhetssyn. Den säger på sid 53: ”En hållbar stadsutveckling kräver ett samlat politiskt ledarskap och en helhetssyn i varje delprojekt”.

Likaså i avsnittet ”Potentialen sitter i helheten” på sid 57 (en träffsäker rubrik!), men där säger planen samtidigt att den själv inte har några färdiga lösningar på gång- och cykelstrukturer mm, men att ”Förtätning … som samtidigt innebär en stadsomvandling kräver samlade lösning[ar] för kollektivtrafik … och annat”. Jag utgår från att ”och annat” inkluderar cykeltrafik, inte minst cykelprogrammets pendlingscykelnät. Jag utgår också från att utbyggnadsplanen förlitar sig på cykelprogrammet beträffande de lösningar på gång- och cykelstrukturer mm som den själv inte har.

Samsyn
Helhetssyn räcker långt men inte hela vägen, eftersom strategierna älskar att säga att nästan allt ska vara så prioriterat. Det gör att personer som arbetar inom olika fackområden trots ansträngningar kan komma fram till olika helhetssyner. Det krävs därför också en samsyn i allas tolkning av strategierna om hur prioriterat något ska vara i förhållande till något annat som också är prioriterat.

Man kan prioritera både kollektivtrafik, cyklister och gående, men inte alla samtidigt överallt. Det gäller för både politiker och tjänstemän att hitta en klok samsyn kring hur det ska balanseras så att vi får tre bra saker:

  • En kollektivtrafik som får sådana förhållanden att den kan ersätta den mesta biltrafiken, men utan att motarbeta cyklandet som är överlägset både för miljö och hälsa, och som ofta är snabbast i en förtätad stadsmiljö.
  • En cykeltrafik som ges tydliga fördelar längs våra allra mest strategiska cykelleder men som inte får samma särställning på andra ytor i stan.
  • En gångtrafik som ges många attraktiva och bekymmersfria ytor för gång och vistelse, men där det också blir tydligt var gående måste visa hänsyn till annan trafik. Kollektivkörfält är självförklarande, men pendlingscykelbanor måste göras lika tydliga för gående, annars kommer de inte att bli respekterade i verkligheten.

Stadsutveckling hotar pendlingscykelstråkens kontinuitet
Det finns en speciell målträngsel mellan stadsutveckling och trafikslaget cykel. Det framgår tydligt i projektet för Skeppsbron, beskrivet i min artikel Skeppsbron vs cykelpendling. Där planeras ny stad rakt på en sedan länge prioriterad stomcykelbana som utvecklades 2006 med bidrag från Naturvårdsverket. Cykelprogrammet från 2015 pekar också ut den som pendlingscykelbana. Men cyklisterna förlorar sin prioriterade bana genom nya Skeppsbron och kommer att ledas genom ytor som ser ut som gågata, park, torg eller lekplats. Det är att smula sönder pendlingscykelstråket och motarbeta det mest hållbara, billiga och hälsosamma fordonsslaget som vi har.

Och det finns fler projekt som hanterar pendlingscykelstråken på ett tveksamt sätt. I programmet för Frihamnen har flera nya korta snuttar ritats in som alla kallas pendlingscykelbanor, men som inte ingår i cykelprogrammets helhetsplan. Samtidigt har en del av cykelprogrammets utpekade stråk inte tagits omhand. Det är svårt att se en helhetssyn för pendlingscykelnätet i det.

Lokala kvartersperspektiv segrar över pendlingscykelbanornas milperspektiv. Trots att enskilda projekts dokument visar sin medvetenhet om att det går pendlingscykelstråk genom deras område kan de hantera konceptet på detta vis. Hur kan det bli så?

Vem är det egentligen som styr?
Göteborg vill tredubbla cyklandet. Möjligheterna till det ökar i och med att staden byggs om och förtätas, och att det faktiskt sker mest i centrala, låglänta, cykelvänliga områden. Men då måste det fåtal cykelstråk som Göteborg säger ska vara de allra mest prioriterade göras attraktiva för cykelpendling – långa, snabba, gena, lättorienterade. Det finns inget bättre tillfälle att lösa det än nu när staden ändå byggs om. Vid målträngsel kan man naturligtvis inte vara helt kompromisslös, men man måste trots det anstränga sig och ta körsbär nr 3 på så stort allvar som möjligt:

Pendlingscykelnätet erbjuder en mycket god framkomlighet med få eller inga konflikter med andra trafikanter”.

Det blir inte bra om kvartersplanerare styr stadsutvecklingen för cykel. Utbyggnadsplanen har helt rätt på sid 53: ”En hållbar stadsutveckling kräver ett samlat politiskt ledarskap och en helhetssyn i varje delprojekt”. Så vem garanterar helhetssynen och samsynen för pendlingscykelnätet nu under Göteborgs snabba stadsutveckling?

Det här inlägget postades i Cykelprogram 2025, Motstridigt, Trafikstrategi 2035. Bokmärk permalänken.

8 svar på Hur prioritera cykeln i stan?

  1. Krister Isaksson skriver:

    Ett MYCKET bra inlägg som tydligt visar konsekvenserna för cykeltrafiken i svensk nutida stadsplanering. Och jag skriver svensk, för detta är inte på något sätt unikt för Göteborg. Det förekommer över hela landet. Och i kommuner som om och om igen säger sig satsa på cykeltrafiken. Och om och om igen gör exakt tvärtemot.

    • admin skriver:

      Stort tack Krister för den tyngd du som välkänd expert på cykelplanering ger denna problematik! Den blir ett stort stöd vid diskussioner på hemmaplan.

  2. Jesper skriver:

    Här lite intressanta fakta och analys, med bilder på seriös cykelbanastandard från ett land vart politikerna inte konstant ljuger med utspekulerat politikerspråk och undvikande av fysisk verklighet och ett land utan extremt missbruk av orden cykelväg, cykelfält och cykelbana.
    Alla svenska politiker som påstår de jobbar för ökat cykeltrafik bör skickas till Köpenhamn och en kurs i byggstandard, språkbruk och ärlighet.
    http://www.trafitec.dk/sites/default/files/publications/Bredde%20af%20cykelstier_Analyse%20af%20adf%C3%A6rd%20og%20kapacitet.pdf

    • admin skriver:

      Jag tror att de flesta gör så gott de kan utifrån sitt eget perspektiv. Men det finns många olika perspektiv. Alla värdesätter inte cykling lika mycket, och någon är kanske t.o.m. Köpenhamnsförnekare.

      Tack för den intressanta danska rapporten!

  3. Dan skriver:

    Tycker att planeringen och ombyggnationen är under all kritik. Skulle kunna skriva spaltmeter med anledningar. För att nämna nåt ex, busshållplats mitt i cykelbanan. Kurvor och korsningar byggs så det orsakar incidenter varje gång.
    Jag är glad att jag slipper cykla igenom stan varje dag, men det lilla som jag måste räcker för att tycka så.

  4. Jonas Sandberg skriver:

    Den lågt hängande frukten privatbilism är till stor del redan plockad. Nu är det de hårda målkonflikterna mellan kollektivtrafik, gångtrafikanter och cyklar som är här.

    I handling visar staden att man är beredd att ta väldigt tuffa beslut för att öka kollektivtrafik-resandet, medans cyklisterna alltid får stå tillbaka i den målkonflikten.

    Av naturliga skäl delar jag inte den värderingen, men det som stör mig mest är hycklandet och lögnen. Tänk om kommunen kunde spara på alla fagra ord, glättiga broschyrer och kampanjer och istället erkände att kollektivtrafiken är högst prioriterad.

  5. Hanna O. skriver:

    En saklig och skarp genomgång, som alltid.

    Ett skräckexempel är vad som hänt vid hållplatsen Svingeln. Området kring Svingeln är visserligen inte ett prioriterat pendelstråk, men vi är för många som cyklar från Olskroken till centralen via Odingatan/Friggagatan, och det finns ingen rimlig alternativ väg om man kommer från Munkebäcksmotet längs leden, så jag förstår inte varför sträckan inte prioriteras (även om det kanske inte hjälpt i praktiken).

    Ombyggnationen vid själva hållplatsen är nu klar, och cykelbanan leds enkelt över obevakade spårvagnsspår nära hållplatsen och in bland av- och påstigande på den välanvända busshållplatsen intill. Ska man in mot stan, får man cykla åtskilliga 10-tal meter på en smal gc-bana PÅ HÅLLPLATSEN där någon enstaka skylt påtalar att cyklister alls får färdas här (vilket egentligen varken är rimligt eller intinuitivt). Den mest inbyggda konflikt mellan gående och cyklande jag någonsin sett.

    • Hanna O. skriver:

      Det skulle stå ”vi är många” inte ”vi är för många” (även om det på hållplatsen kan kännas så), och ”cykelbanan leds helt enkelt”, inte ”enkelt”(även om staden säkert tycker det är en enklare lösning ön att behöva göra en fungerande separerad cykelbana även förbi hållplatsen).

Lämna ett svar till Jesper Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *