Lagom mycket risk

Går det att minska alla olyckorna i ett land med lagar och skyddande teknik? Får t.ex. ABS-bromsar och dubbdäck oss att köra säkrare eller gör det oss bara mer oförsiktiga?
Gerald Wilde, kanadensisk professor i psykologi, presenterade 1994 sin uppmärksammade riskhomeostasteori i boken Target risk. Jag har gjort ett kondensat av introduktionen:

Fritt ur introduktionen i Target risk
Vid alla vardagliga val väger vi risker mot möjligheter. Är det värt att lägga tid på att läsa den här boken? Hur fort vågar jag köra med den här bilen på den här vägen? Ska jag ta risken med oskyddat sex den här gången?

En enskild vardagsolycka berör få människor, men tillsammans utgör de konsekvenser av folkets typiska aktiviteter, vanor och livsstilar. Det ger tydligt avtryck i landets statistik.

Statistiken kan ibland förvåna. Vi vet att rökning har samband med hjärt- och lungsjukdomar som leder till tidigare död. Vi vet också att denna risk minskar om vi slutar röka. Ändå visar statistiken att de som slutar får ett något kortare liv än de som fortsätter. Varför?

Vi vet likaså att förare som använder bilbälte ökar chansen att överleva en kollision. Ändå minskar inte trafikdöden per invånare i länder som infört en lag om bilsbälte. Varför?

De som slutar röka börjar ta andra risker istället, och bilförare som känner sig säkrare vågar köra fortare. Och vallar man in en flod för att minska risken för översvämning, kommer fler att bosätta sig i närheten för att utnyttja de bördiga jordarna. Då drabbas också fler när en olycka trots allt inträffar.

Samhället försöker ständigt sänka olyckstalen med lagar och skyddande teknik. Men om det inte förändrar de risknivåer som varje människa trivs med i sina olika aktiviteter, ger det oss främst utrymme för att ta fler risker. Enda sättet att verkligen minska olyckorna är att försöka få människor att sänka sin riskvilja.

Min kommentar
Jag tycker att Wildes hypotes är slående även om den förstås inte är hela sanningen om mänskligt beteende. Den är i alla fall en viktig faktor att ta med i beräkningen. Wilde påpekar att riskvärderingen normalt sker omedvetet. Bara ibland blir man medveten om den.

Första upplagan av Gerald Wildes bok Target risk kan läsas på nätet.

William Ecenbargers artikel Buckle Up Your Seatbelt and Behave sveper elegant över 100 år av riskhomeostas.

Ecenbarger avslutar med följande citat av Tom Vanderbilt, författare till boken Traffic: Why We Drive the Way We Do (and What It Says About Us) som har egen blogg:

”When a situation feels dangerous to you,
it’s probably more safe than you know;
when a situation feels safe,
that is precisely when you should feel on guard.”

Det här inlägget postades i Beteende. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *