Cykelprogrammets pendelcykelstråk kan bli en stor drivkraft för cyklandet i Göteborg. Det ökar fördelarna med att ta cykeln till jobbet för många, och det visar tydligt att vardagscyklister är en trafikantgrupp som staden vill ta på allvar. Om stråken blir av, vill säga.
Idéa är lätt – förverkliga tar tid
Vi kan inte i ett trollslag få ett högvärdigt pendlingscykelnät som motsvarar allt som cykelprogrammet beskriver på sid 36-39 och med den omfattning som kartorna visar på sid 40. Men under dessa kartor står att de inte presenterar en utbyggnadsplan, utan framför allt riktlinjer för hur kvaliteten på den befintliga cykelinfrastrukturen ska förbättras.
Det vore en viktig signalhandling och en stor inspirationskälla för cyklisterna om man tydliggör pendlingscykelstråken i verkligheten redan nu, även innan de matchar alla kvalitetskraven. Vi har ju europavägar för bilar som är tydligt skyltade, som utgör en viktig struktur för vägval och orientering och som är väl framlyfta i väghållarnas medvetande. Ingen planerare kan tänka sig att skära av eller kringelikroka en europaväg utan vidare.
Pendlingscykelstråken fyller precis samma funktion som europavägarna, fast i cyklisternas skala. De representerar samtidigt ett nytänk i stadens trafikstrategiska visioner, ett tydligt steg in i en hållbarare framtid – om man nu bara kan tro på att det blir av. Och det kan man tro på om det börjar hända synliga saker i verkligheten redan nu. Därför föreslår jag att cykelprogrammets pendlingscykelstråk fr.o.m. i morgon döps och skyltas precis som europavägarna.
Vi människor får en helt annan förståelse när vi får uppleva saker i verkligheten än när det bara presenteras som teoretiska planer. Det är därför som realistisk visualisering är så viktigt i alla möjliga sammanhang. Janette Sadik-Khan visar det så tydligt när hon berättar om hur hon omformade trafikplatsen Times Square och andra delar av New York City genom att måla på gatan och ställa ut möbler på prov. Det blev succé och kunde permanentas.
Vägmärke för pendlingscykelstråk
Bland vägmärkena i VMF och med Transportstyrelsens illustrationer finns lokaliseringsmärket F38 Cykelled. Så här ser grundutförandet ut:
Märke F38 Cykelled
VMF 2 kap 19 § skriver om detta märke: ”En särskild anordnad cykelled är utmärkt med vägmärke F38, cykelled. Lokaliseringsmärken som ingår i en särskilt anordnad cykelled kan ha annan färg och utformning än vad som anges i 20 §.”
Eftersom färg och utformning får variera, skulle man med inspiration från europavägskyltarna (VMF skylt F14) kunna lansera följande skylt:
Förslag på märke F38 för pendlingscykelled P3
P står för pendlingscykelstråk. Att skylta våra mest prioriterade cykelleder på detta sätt skulle vara ett tydligt statement från Göteborgs trafik- och stadsplanerare som ger cyklandet högre status och kan väcka intresse bland dem som idag bara cyklar lite eller inte alls. Associationen till europavägar tror jag kan skapa en intuitiv förståelse för vad det handlar om.
Man kan möjligen tycka att bara stråk som uppfyller cykelprogrammets pendelcykelstandard borde få ha denna skylt. Men i så fall kan man komplettera märket med något som visar att leden visserligen går här men att kvaliteten ännu inte uppfylls. Det kunde t.ex. vara en grovt prickad linje under cykelsymbolen inför de sträckor som inte uppfyller alla krav. Först när alla krav uppfylls kan skylten bli prickfri. På så vis skulle kommunen visa en ärlig öppenhet som kan ge cyklister hopp och högre förtroende för deras ambitioner.
VMF:s standardskylt F34 ”Vägvisare för cyklister” ser ut så här:
Märke F34-1 Vägvisare för cykeltrafik
VMF skriver också att ”Andra symboler kan förekomma på märket”. Det borde innebära att cykelsymbolen skulle kunna bytas mot min gröna variant som även innehåller vägnumret. Det är precis så vägvisning för bilar är utformad. Alltså inga konstigheter egentligen, även om några kan höja på ögonbrynen att även cyklar kan behandlas med samma respekt.
Ett Odysseuskontrakt
Det är svårt att hålla fast vid långsiktiga beslut när det finns så mycket annat här och nu som kan locka bort en. Viljestyrka är en förbrukningsvara. Man blir faktiskt mätbart svagare även rent fysiskt efter att man hållit emot för nuets lockelser!
Hjärnforskaren David Eagleman i UR:s serie Vår mänskliga hjärna, avsnitt Hur fattar vi beslut? berättar om detta, och vid 37:24 föreslår han att man kan göra upp med en kompis om att träffas på gymmet varje tisdag efter jobbet som en strategi för att inte själv frestas att slarva med träningen. Det sociala trycket hjälper en att hålla fast vid ambitionen trots att det så lätt dyker upp tusen anledningar att skjuta upp det. (Programmet är tillgängligt på UR play till 19 maj 2017.)
På samma sätt tänker jag att det kan fungera som drivkraft för kommunen att tydligt skylta de pendlingscykelleder som man sagt sig vilja ha, och att markera vilka delar som ännu inte uppfyller standarden. Det blir ett s.k. Odysseuskontrakt som hjälper dem att inte tappa bort kursen och farten.