Finns medborgarinflytande?

Har vi medborgarinflytande? Bör vi ha det? Vore det att förbigå demokratin eller är det tvärtom en förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle? Bekymrar sig myndigheter för att vi inte engagerar oss tillräckligt, eller är de istället rädda för att vi ska lägga oss i, uppta deras tid och begränsa deras egen handlingsfrihet?

Just nu ställer jag bara dessa frågor rätt ut i luften. Jag tror att medborgarinflytande är en viktig fråga som ligger i tiden av olika skäl, men som ännu inte funnit bra former. Ett område där frågan fått mycket fokus är Västsvenska paketet. Men även trafikfrågor av det slag som jag tar upp här på Trafik i stan tror jag har behov av någon form av öppet och ömsesidigt utbyte. Det skulle nog kunna förbättra både trafikutformningen och medborgarnas förståelse.

Här följer en indikation på var frågan står i Göteborg idag. Kanske kan det inspirera till tankar om hur ett bra medborgarinflytande skulle kunna utformas – om det nu är önskvärt.

Kampen om stadsrummet
Onsdagen den 28 november 2012 anordnade Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö en trafikdebatt i Älvrummet. Den hade rubriken ”Kampen om stadsrummet” och handlade om Västsvenska paketet. Men efter Malin Widehammars anförande om medborgarinflytande var det många i panelen som hakade på den frågan. Mötet kan ses på videofilm. Jag försöker här att i stark och något självsvåldig förkortning återge vad som sades om medborgarinflytande. Tider inom parentes anger var i videon originalutsagorna finns.

Panelen vid debatten "Kampen om stadsrummet"

Panelen vid trafikdebatten – kanske ett frestande motiv för Da Vinci? Fr.v: Helena Uesson, Börn Siesjö, Malin Andersson (i rött), Olof Antonson, Sofia Hellberg (i grönt), , Caroline Folkesson, Conny Johansson, (i väst), Svein Jargvoll, Theo Papaioannou och Marina Johansson. Tyvärr fanns inte Malin Widehammar på plats när jag tog bilden. Ett extra komma anger hennes position mitt i skaran.

Malin Widehammar, Staden vi vill ha (14:35-16:36):
– Vi behöver öka delaktigheten i diskussions- och beslutsprocesser i staden. Medborgarna måste känna att de kan vara delaktiga på riktigt och ha inflytande. Demokratin måste förnyas.

Theo Papaioannou, Vägvalet, ledamot i trafiknämnden (29:56-30:49):
– Medborgardialogen är jätteviktig. Vägvalet uppstod just därför att det var för lite dialog med medborgarna. Det var ingen som frågade dem om de exempelvis ville ha Västsvenska paketet. Nu har vi en hel stad som inte är delaktiga i tidiga beslut.

Malin Widehammar, Staden vi vill ha (31:28-33:09):
– Hur når man ut till medborgarna? Man måste vara ute tidigt i processen, inte vänta tills det nästan är färdigt. Det måste finnas en reell möjlighet till påverkan. Om man ska inkludera människor, kan man inte bara kalla till ett möte på stadsdelsnämnden som inga kommer till och sen säga att medborgarna inte är intresserade. Man måste gå dit där människor är. Och vi måste hitta formerna tillsammans för hur vi kan få till bra dialoger.

Malin Andersson, strateg på Trafikverket (33:12-35:20):
– Det är jätteviktigt med dialogen och den demokratiska processen, men också väldigt svårt. På samrådsmöten är det mest män på 50+ som kommer. Under Västlänkens utredningsskede annonserade vi i tidningarna, bjöd in till diskussioner, hade gå-möten i staden och fokusgrupper som jobbade med att titta på alternativa dragningar av spåren. Vi hade även möten kvällstid. Denna lagstadgade beslutsunderlagsprocess pågick nog i nära två år, men var fanns alla människor och journalister då? Först när beslutet kom blev folk jätteintresserade att debattera. Det var väl synd att vi inte kunde få den här diskussionen medan beslutsfönstret faktiskt var öppet.

Rop ur publiken: (34:57):
– Politikerna vill inte!

Marina Johansson (s), flera kommunpolitiska uppdrag (36:27-37:12):
– I Göteborg jobbar vi väldigt intensivt med att utveckla medborgardialogen, och stadsdelarna funderar på hur man ska förbättra den. När en fråga ligger långt borta i tiden är det svårt att samla medborgare till samtal. Då märks inte frågan så mycket. Först när beslutet är nära blir frågan het. Det är viktigt att vi når olika slags människor, inte bara dem som har lätt att göra sig hörda. Hur når vi dem? Det är inte helt enkelt, men vi jobbar med frågan, och jag håller med dig från ”Staden vi vill ha”, att det kan bli mycket, mycket bättre. Så är det.

Björn Siesjö, stadsarkitekt (37:15-39:08):
– Vi måste fånga in och involvera er medborgare på alla sätt. Det handlar inte bara om att ni ska känna er nöjda – er delaktighet bygger vårt samhälle. Vi kan inte nöja oss med att medborgarna inte har tid att tycka något. Men det är svårt för folk att engagera sig eftersom planeringsprocesserna är så långa och lunkar på år efter år. Därför är det jätteglädjande att det är så många här ikväll. Tyvärr är det mest gubbar 50+. Vi saknar yngre och kvinnor.

Sofia Hellberg, strategisk planerare Trafikkontoret (40:10-42:01):
– När det gäller att översätta visionerna, kommunicera hur planeringen fortskrider och göra bilden lättillgänglig för medborgarna, går vi ut så mycket vi bara kan, och vi svarar på insändare i GP. I Västsvenska paketet är vi en part, och där är vi med på alla möten och försöker i möjligaste mån att bemöta och svara och samla på oss de synpunkter som finns.

Sofia Hellberg igen (42:40-44:15):
– Det känns som ett delvis nytt fenomen att vi som samhällsplanerare lika mycket måste informera och kommunicera med medborgarna som vi ska planera. Det har hänt så mycket kring hur man kan nätverka och organisera sig, så kravet på dialog med tjänstemannakåren har växt ganska mycket på kort tid. Det gäller för förvaltningarna att hänga med och hitta nya sätt att nå ut. Idag är vi inte riggade för att lägga väldigt mycket arbetstid på det. Vi måste hitta sätt att få våra resurser att räcka till både planeringsarbetet och den dubbelriktade kommunikationen med medborgarna.

Olof Antonson, samordnare Yimby Göteborg (ca 44:15-45:00):
– Vårt sätt att interagera med kommunen är att skicka in yttranden på olika saker som vi tycker att vi vill redovisa. Det kan gälla ombyggnader av hus, torg osv.

Malin Widehammar, Staden vi vill ha (45:04-46:57):
– Det behövs väldigt mycket resurser om man ska lyckas ha en dialog där folk är med och kan påverka. Men ska medborgarna delta, måste de också känna att det är meningsfullt. Idag är det många som inte känner att deras idéer beaktas. Alla förslag kan förstås inte införlivas, men det måste ändå synas att de finns med när man prioriterar. Det kan motivera många att delta.

Theo Papaioannou, Vägvalet, ledamot i trafiknämnden (47:00-47:38):
– Att skicka yttranden så som Yimby och Vägvalet gör hjälper inte så mycket. Ska man verkligen behöva skapa ett parti för att göra sin röst hörd?? Det är ju där skon klämmer. Initiativet till dialoger ligger idag bara hos staden, inte hos medborgarna. Så vi har en lång väg kvar till en öppen medborgardialog.

Fundering
Är medborgarinflytande värt att utveckla? Går det att få till stånd en ömsesidig dialog som är både hänsynsfull och effektiv? Och mera speciellt: Skulle ett ömsesidigt utbyte i principfrågor av det slag som jag belyser här på Trafik i stan kunna bli win-win? Det tror jag, så jag föreslår att medborgare och myndigheter tillsammans försöker riva murar och hitta kloka former för ett tillitsskapande samarbete.

Tips: Seminarium om ”Staden vi vill ha” på Stadsmuseet, Norra Hamngatan 12, onsdagen den 30 januari 2013 kl 17-19. Fri entré. (arr Göteborgs Stad, Regionen, MISTRA m.fl.)

Det här inlägget postades i Förslag. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Finns medborgarinflytande?

  1. Varför använder man sig inte mera av Internets möjligheter? Organisationer så som YIMBY organiserar framgångsrikt tusentals personer och åstadkommer konstruktiva inlägg. Där finns en bas av intresserade. Vidare bör man säkerställa att återkoppling sker åtminstone på yttranden. Vilken väg valdes tillslut och varför? Allmänt det här med att lägga förslag i någon låda är hyfsat oattraktivt. Man vill ju veta hur det går med förslaget. Det måste i större grad kommuniceras och det är bara frågan om att organisera förslagslådan som ett forum och skriva ett svar på varje förslag precis i samband med att beslutet tas.

    Vidare bör medborgare kunna starta planer lättare. Om Göteborgarna vill ha ett hus på säg heden så ska de kunna initiera ett förfarande. Man får sätta upp kriterier så att det bara är seriösa idéer som kommer igenom.

    Det finns säkert mycket mer, men det är två idéer.

    • admin skriver:

      Jag tror också att Internet är ett jätteviktigt medel, dels för medborgare att visa upp sina idéer och förädla dem i samverkan, dels för myndigheter att göra alla sina aktuella underlag och planer lätt tillgängliga – både för sig själva och för medborgarna!

      Har du en uppfattning om hur kontakten mellan Yimby och kommunen fungerar? Bedöms Yimbys förslag efter hur många det är som vill något, eller efter förslagens kvalitet oavsett om en eller ettusen personer tagit fram dem? Uppstår ett fruktbart växelspel med kommunen eller är de bara en brevlåda med ett okänt inre bakom?

      Många av de frågor jag tar upp på denna blogg handlar inte om att skapa stora planer, utan om detaljer som förbises när det gäller hur trafikmiljön brukar utformas. Det är små principer som påverkar många men som det är svårt att få någon diskussion kring. Trafikpolitiker verkar vara fullt upptagna av kollektivtrafik, broar, tågtunnlar och miljarder. Och trafiktjänstemännens uppdrag att hålla kontakt med medborgare verkar mest handla om att informera, göra en del undersökningar och svara på enkla frågor. Med vem kan man ha ett meningsfullt utbyte om principer för gc-utformning?

  2. Jag har ingen uppfattning om i vilken omfattning eller hur YIMBYs förslag påverkar. Vi lägger ett gäng yttranden om året, men det är mycket brevlåda över det hela. Svårt att säga om våra idéer och förslag får genomslag. Jag vet inte heller om de tittar på kvalitet eller hur många som står bakom förslaget, eller hur mycket pengar förslaget har i ryggen. Yttranden inkommer ju från alla möjliga aktörer, alltifrån förvaltningar till företag som berörs.

    Det vanligaste vi skriver yttranden om är detaljplaner, och där ligger typiskt trafikmiljön lite utanför planområdet. Men man kan ju välja att kommentera saker som ligger i nära anslutning, och till och med få planområdet utökat om det finns skäl till det. Men allt detta förutsätter ju att det finns en pågående planprocess. Mycket av de detaljer du skriver om ligger ju så till att planprocesser är hyfsat ovanliga. Så då får man nog skriva i förslagslådor. Och det känns som att förslagen går direkt från brevlådan till värmeverken. 2000 förslag påstod en planerare hade kommit in som handlade om cykling specifikt. Det finns ingen budget alls för att hantera det. 50 miljoner räcker till ett par kafferaster och halvuppgrävda hinderbanor. Det är alltid det yttersta problemet med medborgarförslag. Det finns inga pengar avsatta, så då sitter nån tjänsteman och säger ”ja, men vart ska pengarna komma ifrån då?”. Och så måste man plötsligt sadla om och bli kommunalfinansiell expert.

    Jag delar din uppfattning om att trafiklösningarna är svåra att påverka direkt. Man måste jobba indirekt i strategidokument och översiktsplaner för att komma någonstans tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *