En dag på trottoarerna

Trottoarcyklare hinner nästan alltid upp gående. Särskilt äldre fotgängare kan bli skrämda, men hinner sällan säga till förrän cyklisten hunnit vidare. Här berättar jag om en trottoarcyklare och lite från diskussionen kring det på Facebookgruppen ”Cykla i Göteborg”.

Min inledande berättelse den 18 mars
Nä, nu behöver jag en axel att gråta ut över.

Dags att cykla hem från jobbet. En kvinna på mountainbike cyklade på trottoaren från Kungsportsbron förbi Storan mot Allén. Jag plingade och pekade menande på gatan där jag själv cyklade. Körbanan och parkeringsfilen var helt fria. Det var bara att ta för sig. Men hon fortsatte på trottoaren.

Vid Nya Alléns rödljus möttes vi och jag frågade:
– Varför cyklar du på trottoaren?
– Vad är det med det, undrade hon.
– Det är förbjudet.
– Det hade jag ingen aning om, svarade hon, korsade Nya Allén mot rött och fortsatte på trottoaren förbi många fotgängare hela vägen längs Avenyn till Vasagatan. Fortfarande ingen trafik på gatan utom jag och möjligen någon cyklist till.

Hon svängde höger in på Vasagatan. På cykelbanan? Inte! På trottoaren, bakom busskuren och vidare bort på Vasa trottoar.

Alla arga insändare om cyklister som struntar i reglerna och om att det borde krävas körkort för cyklister passerade revy framför mitt inre. Hur värjer man sig mot guilt by association? Går det? Folk ser ju inte dem som gör rätt. Domen drabbar mig också och jag får ingen chans att försvara mig. Och fick jag det skulle ändå ingen tro mig.

Så, nu har jag i alla fall fått debriefa. Kanske kan släppa det nu och känna att det är fredagskväll. Skål på er!

Några reaktioner
Det blev många gilla på min inledning. Några menade att trottoarcyklandet ökat, går med högre fart och att dessa cyklister allt oftare anser att gående bör flytta på sig. Vissa menade att många är bekväma och följer minsta motståndets lag. De följer inte regler för deras egen skull. Ju krångligare vägar, desto fler överträdelser blir det. Just cykelvägar kan bjuda mycket krångel. Problematiska blir regelbrotten först när de drabbar andra.

Hur jag upptäckte trottoarcykling
Förr märkte jag knappt att en del cyklade på trottoaren. Men en äldre kvinna som klagade i Cykelhuset ”Lätta ditt cykelhjärta” fick mig att fatta att det finns folk som verkligen känner sig hotade av det. Sen dess har jag hört flera äldre på trottoaren kommentera täta cykelpassager, även om trottoarcyklaren själv redan hunnit utom hörhåll.

Jag är ingen regelfreak för reglernas egen skull, men jag tycker att man måste vara hänsynsfull. Är gatan helt fri sånär som på någon cyklist som cyklar i samma fart som man själv – varför måste man då buffla sig fram bland de gående? Därför kan det hända att jag tipsar någon om att cykla på gatan istället. Vänligt, bara i förbifarten. Det vill jag bjuda de gamlingar på som inte själva hinner säga något.

Borde man kanske få cykla på trottoaren?
Jakob Hammarbäck berättar om väl fungerande ”shared space” i Uppsala och föreslår att man kanske kunde få cykla på trottoaren i max gångfart.

Ja, kanske det. I Göteborg innanför vallgraven har vi flera gågator, t.ex. Kungsgatan och Korsgatan med snygga, supersläta plattor. Det ser ut som en galleria fast utomhus. Här är det mycket få som cyklar, men det är ju lagligt att cykla i gångfart på gågator. Att runda hörnet till Västra eller Östra Hamngatan och fortsätta på trottoaren är dock inte ok enligt nuvarande lag.

Många gående har nog inte koll på den skillnaden och kan störa sig på cyklister på gågator. Och cyklister verkar inte alltid ha koll på gångfartskravet där.

En annan sak: Barn får cykla på trottoaren, vilket jag tycker är bra. De måste kunna börja sin cykelkarriär utan stadstrafikens alla faror och krav.

Trottoarcykling med *STOR* respekt för gående vore nog bättre än ett förbud. De som verkligen har en respektfull inställning väljer säkert självmant gatan om det finns en när de vill cykla fortare. Tänk flygplan som taxar lugnt och stilla på taxibanan men tar fart på startbanan.

Och det ska sägas att ganska många av de trottoarcyklare som jag ser kör i måttlig fart. Ibland kryssar de dock i mitt tycke för nära gående i sin iver att slippa bromsa.

Jag är alltså öppen för en diskussion om att ändra lagen, men inte att bara strunta i den lag vi faktiskt har. Det är två helt olika saker, två helt olika nivåer av respekt för medtrafikanterna.

Borde cyklister i så fall lämna företräde åt gående?
Absolut, om trottoarcykling var tillåten. Utgångspunkten måste väl vara att man ska kunna gå på trottoarer utan att behöva tänka på cyklister. Där ska man kunna ägna sig åt sin smartphone eller plötsligt komma på att man ska vika av in i en affär utan vidare.

På platser där man måste samspela med bil-, lastbils-, bussförare och cyklister tycker jag det är olämpligt för alla inblandade parter att ägna sig åt sin smartphone. Där krävs uppmärksamhet av alla. Men jag kan tänka mig att tillåta fordon på gåendes egna domäner om de låter gående ha rätt att inte bry sig just på dessa ställen.

Se även

Det här inlägget postades i GC-separering, Lagmakten. Bokmärk permalänken.

5 svar på En dag på trottoarerna

  1. Erik Johansson skriver:

    Absolut det bör vara lagligt att cykla på trottoaren, men man bör inte göra det. På samma sätt bör gående få korsa 30 vägar var och när de vill fredade från bilister och cyklister. Jag tolkar det som att vi är närmare den senare än den förra, även om cyklar på trottoaren är riskfriare.

    • admin skriver:

      Polisen använder 7 km/tim som gräns för gångfart. Nästan ingen går så fort. Själv cyklar jag ibland fortare än så på gångfartsområden och gågator, men bara om ingen går i närheten och jag har god marginal till portar, hörn mm där folk kan dyka upp utan förvarning.

      Gående bör få korsa en 30-gata var som helst, men inte utan att se sig om och samspela. 30 är lagom för att man ska hinna samspela och för att allvarliga olyckor inte ska hända, men om det egentligen underförstås 5-7 km/tim så fort det finns en fotgängare i närheten, borde det vara ett gångfartsområde istället. Vi behöver båda varianterna och bör hålla isär dem, tycker jag.

      • Lars K skriver:

        Jag ser ju ingen större skillnad på trottoar och gc-bana så som de ofta är utformade. Jag har till och med ibland svårt att veta vilken typ det är då det allt som oftast är dåligt skyltat och ibland även tvetydigt (tex beroende på vilket håll man kommer ifrån). Detta gäller kanske främst förort och är möjligen bättre i innerstadsområdena.
        Hur som helst hade jag nog önskat att man fick cykla på vägen även om det fanns en GC-bana intill. Då skulle man skulle kunna likställa GC-bana och trottoar och låta cyklister ha en tydligare väjningsplikt och krav på anpassning gentemot mot fotgängare där.

  2. Lasse skriver:

    Cyklister på trottoarer är ett otyg! Har ofta blivit passerad av cyklister på mycket nära håll, och varit glad att jag inte just då bytt gångriktning, eller bara råkat svängt med armen. I Stockholm skall kanske tilläggas.

    Ett problem med gågator är att åtminstone här i Stockholm har vi många gator som upplevs som, och till vardags kallas, gågator, men de är i själva verket gator med fordonstrafik förbjuden. Alltså inte tillåtet att cykla på. T.ex. Drottninggatan.

    En fråga till de som vistas i Göteborg: Är det tillåtet att cykla i parkerna där, i Västergötlands största stad? I Stockholm är det ett generellt förbud, men det skyltas inte mer än sporadiskt, vilket gör att cyklister tror att det är tillåtet. (Och märket som förbjuder fordonstrafik i Kungsträdgården förstår inte cyklisterna. Eller kanske vill de inte förstå det.)

    • admin skriver:

      I grunden håller jag med dig. Ska vi få någon respekt på cykelbanor måste vi också visa respekt för gåendes egna ytor. På vissa får vi cykla i gångfart, och då är det verkligen hänsynslöst att svischa förbi för fort och för nära de gående.

      Jag känner inte till något explicit cykelförbud i Göteborgska parker. Men ibland finns vägmärke D5 Påbjuden gångbana i ändarna, speciellt om banan inte utgår från en ren trottoar. Normalt blir det alltså i praktiken förbjudet att cykla i parker.

      I vår s.k. Allén går en finfin cykelbana med mittlinje, cykelsymboler och allt, men den har ett flertal smala förgreningar med ”gatunamn” som Carl Kyhlbergs gångväg, Louis Enders gångväg mm. Utformaren vill uppenbarligen inte att man ska cykla in där, men något juridiskt förbud innebär det knappast.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *