Dubbla budskap

Det är svårt för trafikanter att samarbeta om de får olika bild av hur samspelet ska fungera. Kommer man från olika håll ser man naturligtvis utformningen ur olika perspektiv. Därför måste utformaren se till att alla – inte bara vissa – ser vilka spelregler som gäller.

Om cyklisten uppfattar en bana som cykelbana samtidigt som en gående från ett annat håll uppfattar den som gångbana, uppstår en irritation mellan dem när de möts. Motparten agerar inte som man förväntar. Det kan utvecklas till misstro mellan trafikantgrupper och sätta fart på fördomar, t.ex. ”Dom struntar alltid i reglerna”. Därifrån är steget inte långt till att vissa börjar markera sitt missnöje i trafiken. Utformaren har kanske ingen aning om sin del i detta, utan fortsätter att utforma lika förrädiska miljöer.

Människor gör som andra gör, exempelvis följer eller bryter lagar. Perspektivberoende utformning orsakar beteenden som andra uppfattar som felaktiga. Det gör att trafikanter börjar bete sig sämre bara för att de tycker att andra gör det. Vår inneboende konfirmeringsbias accelererar denna tråkiga utveckling. Vi snappar helt enkelt upp bekräftelser på våra fördomar men ser inte allt annat som talar emot.

Givetvis kan utformaren inte lastas för alla dåliga beteenden i trafiken. Vi ska vara tacksamma för all genomtänkt infrastruktur som finns på plats. Den mest genomtänkta är den som inte märks. Utformning kan inte heller lösa alla problem. Men dubbla budskap får konsekvenser, och i de fall där trafikanter genomskådar dem blir det ofrivilliga budskapet att utformaren inte tycker att det är så noga, eller att man rentav försöker motarbeta någon trafikregel. De trafikanter som då känner sig orättvist behandlade kan lätt bli fribrytare. Och hur bra är det?

Jag har tidigare tagit upp en del exempel på utformningar med dubbla budskap. I kommande inlägg ska jag ge fler. Ett och ett kan exemplen kanske tyckas vara petitesser, men tillsammans riskerar de att skada det dyrbara förtroendet mellan de fyra parterna du, jag, utformaren och lagmakten. Det ligger i allas intresse att de dubbla budskapen upptäcks och åtgärdas. Låt oss hjälpas åt med det!

Trafikanter leds fysiskt till fel bana:
● Trottoarens stenremsor leder ner i separerad cykelbana. >
● Gångfartsgata mynnar rakt ut på cykelbana. >
● Gångväg leder gående in på cykelöverfart. >
● Övergångsställe leder in gående till cykelöverfarten. >
● Gång- och cykelbanor helt fel hopskarvade. >
● Ett antal gångvägar leder gående in på cykelbanan. >

Cyklisters ytor hemlighålls för gående:
● Cykelfil förbi hållplats döljs för gående som ska korsa. >
● Trottoarens stenremsor kamouflerar cykelbanan. >
● Otydlig gräns mellan cykel- och gångbana. >
● Cykelbanan ser plötsligt ut precis som gångbana. >
● Cykelbanan syns inte från övergångsstället. >
● Gående informeras inte om att de är på cykelbanan förrän det är för sent. >

Övriga exempel:
● Gångsymbol motsäger separerad cykelbana. >
● Diffus räckvidd för röd gubbe, två ställen. >
● Röd beläggning används huller om buller. > >
● Skyltar om separation bara åt ena hållet. >
● Skylt och markering strider om vilken bana som är för gående (se Håkans länk)
● Många olika detaljer lurar gående att ta cyklarnas väg. >
● Skylt om minigolf lockar gående till cykelbanan. >

Det här inlägget postades i Beteende, GC-separering, Kognition, Motstridigt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dubbla budskap

  1. Håkan skriver:

    Det är ju alltid lika tråkigt när man möter gående på cykelbanan och man vet att den gående kan inte veta om att det är en cykelbana. Ett exempel är Slussgatan förbi Trädgårdsföreningen där fotgängare skall gå ned för en trappa och gå bredvid vattnet. Det är inte lätt att veta när vägmarkeringarna sedan länge är borta. Jag har nog aldrig sett någon gå den vägen.
    Sedan finns det åtminstone en plats som är mer än lovligt förvirrande.
    http://goo.gl/maps/KeQF

    • admin skriver:

      Aha! Jag har aldrig riktigt förstått Slussgatan. Det är först separerade gc-banor, men plötsligt markerad cykelbana på hela ytan följt av cykelöverfart utan ledtråd för gående. Först nu inser jag att den korta g-banan bara är till för dem som ska ta trappan ner till slussen. De som ska gå längre ska korsa Slussgatan redan vid korsningen på bron så att de kommer direkt till trädgårdssidan. Har det kanske funnits ett övergångsställe där som sedan skippats utan att man tagit hand om konsekvenserna? Otroligt lurigt!

      Arrangemanget vid Gustaf Larssons väg måste väl vara för att få jämnt slitage på banorna. När det ligger snö, löv eller grus på marken läser man skylten, annars vägmarkeringarna. Ganska okonventionellt! På den bild du länkar till ser jag att en av de två gående inte fattat galoppen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *