Cykla i New York City

Jag har just varit en dryg vecka i New York City och cyklade under några dagar kors och tvärs, främst på Manhattan. På separerade leder går det utmärkt även för ovana, medan oseparerade, trafikerade avenyer inne i stan är mer krävande.

Cykelmiljön
Det är roligt att se att det faktiskt cyklas en del i stan och att det på flera gator finns körfält eller uppmuntrande markeringar för cyklar. Runt Manhattans strandlinje går en fin cykelled, helt separerad från biltrafik och ofta även från gående/joggande. Den är populär bland hyrcyklande turister, men också bland pendlande m.fl. New Yorkare. Här är ljussignaler och andra hinder få, så den fungerar lite som cykelmotorväg. Alla de stora broarna har också bilfria cykelbanor.

Fin cykelbana längs West street

Bred separerad cykelbana åt söder längs den starkt trafikerade West street. Den gröna ytan till vänster är Ground Zero där World Trade Centers två höghus stod.

Denna fina bana för cyklar och rullskridskor är en fortsättning på den långa leden längs Hudsonflodens strand. Här i finansdistriktet skjuter stranden ut och banan delar sig så att man antingen kan följa vattnet eller cykla rakt fram längs West Street. Banorna möts igen i Battery Park på Manhattans sydspets.

Intressant att cykelsymbolerna i själva vägkorsningen är många och vända mot bilisterna. Det är säkert lika medvetet gjort som i Berlin, och det förmedlar intuitivt att här kan det komma cyklar från bägge hållen. Bra där!

Manhattans strandled längs East river

Den separerade cykelbanan uppåt längs East river. Just här går de två cykelriktningarna på var sin sida om en rad pelare. I bakgrunden syns Manhattan Bridge mot Brooklyn.

Cykelstation vid Williamsburg bridge

Den separata cykelbanan på uppfarten till bron från Williamsburg till Manhattan. I förgrunden en Citi Bike-station, New Yorks Styr & Ställ.

Amsterdam avenue vid 88 street

En aveny med separerad cykelfil ser ofta ut så här. Man cyklar på gatans vänstra(!) sida. Bild från Amsterdam Avenue nära 88 street.

Många avenyer och de flesta ”streets” på Manhattan är enkelriktade. Det är vanligt med integrerade cykelfält på höger sida. Men om en enkelriktad aveny har en separerad cykelfil ligger den av någon anledning (alltid?) på gatans vänstra sida. En dörrzon och en rad parkerade bilar kan då skilja den från biltrafiken. Strax före korsningar där trafiken får svänga vänster upphör bilparkeringen till förmån för en mycket kort och plötslig svängfil för bilar.

Denna placering av cykelbanan kan vara förvirrande. Här känns det plötsligt som om man cyklar i vänstertrafik. Folk cyklar vanligen om till höger via dörrzonen, vilket förstärker känslan av vänstertrafik. Svänger man in på en sådan gata från höger, lägger åtminstone jag mig reflexmässigt i högerkanten. Sen upptäcker jag att just denna gata har en cykelfil på andra sidan och att jag måste korsa flera filer biltrafik på sträcka samt ta mig in mellan parkerade bilar för att nå den. Det kan vara svårt. Då får sidbytet vänta till nästa korsning.

Det är ganska vanligt att folk cyklar åt fel håll på dessa separerade cykelfiler. Det kan jag delvis förstå, för de ligger rätt skyddat, och omvägarna kan bli betydande om enkelriktningarna på närliggande gator inte passar. Men på automaterna för hyrcyklar måste man klicka ok på en text om att man bl.a. inte får cykla mot enkelriktning.

En vänstersvängande bilist har svårt att se de skyddade cyklisterna på andra sidan raden av parkerade bilar. En snabb cyklist kan därför dyka upp överraskande när bilen väl ska svänga. Vid ett tillfälle blev en cyklist påkörd av en taxi i just en sådan situation alldeles bakom min rygg. Jag hade precis gått över på övergångsstället när jag hörde smällen och skriket. Och när jag vände mig om låg cyklisten på gatan. Ambulansen kom, men det blev bara omplåstring på plats denna gång.

Mitt allmänna intryck är annars att bilister kör lugnt i korsningar och släpper fram gående och cyklister. Och de stannar så fort trafikljuset blir gult – i bjärt kontrast till Sverige.

Cykelbana på Broadway mot Times Square

Broadway vid 54 street på väg mot Times Square från norr. Längst t.h. anas nätt och jämnt en gul taxi i en vänstersvängande fil.

Broadway är också enkelriktad med separerad cykelfil. Normalt är dessa filer gröna, men här ligger själva filen utanför den gröna zonen. Så vad betyder grönt? Ju närmare man kommer Times Square, desto mer känns det som att röra sig i folkhavet vid Nya Ullevi efter en konsert med Håkan Hellström. Cykelfilen upphör men återupptas på behörigt avstånd söder om torget.

Manhattans rutnät av gator är lättorienterat och man kommer ganska fort fram med cykel. Restiden förlängs dock av alla enkelriktningar och av att man ibland får rött i varenda korsning. Central Park är raka motsatsen. Svårorienterad då alla vägar kröker av så att man tappar orienteringen och aldrig kommer ut. Träden döljer alla riktmärken. Där finns inga rödljus, men enkelriktade cykelvägar och stora områden där man bara får leda cykeln. Vi korsade parken i den gena och halvt nedgrävda genomfarten W 85 street för bilar på under 5 minuter. Men när vi sedan cyklade tillbaks genom parkens gc-vägar tog det 30 minuter. Den är skön att vandra eller jogga i, men en tidstjuv för den genomresande cyklisten.

Citi Bike

Appen Citi Bike Finder

Citi Bike-stationer på Manhattan och öster om East River.

Jag och min familj hyrde Citi Bikes – New Yorks Styr & Ställ-cyklar. Det kostade 12 USD för ett dygn eller 24 USD för tre dygn. Ca 9 % skatt tillkommer. Man får cykla i 30 minuter och måste sedan jacka in cykeln på en station. Efter två minuter kan man ta ut en ny (eller samma) och fortsätta resan. För sen återlämning kostar 4 USD per kvart, men är stationen full ska man kunna få en extra kvart för att ta sig till en station med plats. Appen visar varje station och dess fyllnadsgrad.

Cyklarna är treväxlade och i gott skick. Jag hade önskat fler växlar eller större steg mellan växlarna för att kunna få högre fart. Man blir svart om händerna av gummit i handtagen.

Som synes finns massor av stationer på Manhattan, men bara upp till behörigt avstånd från Harlem. Ska man till Harlem blir det bara korta strandhugg alternativt förseningsavgift, eller så får man hyra en ”heltidscykel” av någon annan aktör.

Man betalar Citi Bike med kreditkort och identifierar sig också med kortet varje gång man tar ut en ny cykel under hyrtiden. Mitt kort fungerade inte. Automaten gav ingen förklaring men efter att först ha sagt sig acceptera kortet gick den plötsligt till ruta ett utan att ge mig någon cykel. Supporten kunde inte förklara det. Jag misstänker dock att det beror på att mitt kort är låst för internetbetalningar. Jag kan öppna det via internet, men det stänger igen efter 60 minuter, och jag kunde inte öppna det där jag stod vid automaten. Vi hyrde tre cyklar samtidigt på min frus kort. Det går bra så länge man håller ihop eller om den som cyklar tar hand om kortet.

Appen är utmärkt för att hitta stationer och se om de har cyklar eller ledig plats att ställa sin cykel, men är man beroende av wifi måste man jaga kaféer mm med öppna nät eller också chansa med papperskarta. Jag har aldrig sett personal som omfördelar cyklar, vilket man ofta ser i Göteborg, så här kan det bli knôkfullt på populära resmål och tomt på vissa andra ställen under dan.

Cyklandet utvecklas
Tyvärr stöter man på en del ghost bikes – vitmålade cyklar som markerar att cyklister omkommit på platsen. Jag såg minst tre under mina cykeldagar.

Ghost bike vid Chambers x West streets

Ghost bike i korsningen West och Chambers streets.

Dock visar New York upp ett tydligt exempel på Safety in numbers:

NYC City Cycling Risk 2000-2014

Risken att bli allvarligt skadad på cykel har minskat kraftigt med ökat cyklande (Diagram från NYC DOT webbplats)

NYC DOT betyder New York City Department of Transportation. Riskdiagrammet ovan kommer från deras webbsida om cykeltrafikens Network and Statistics. På den överliggande sidan Bicyclists skriver de bl.a. följande:

Cycling is booming in New York. Commuter cycling has increased by 26% between 2008-2009 and more than doubled since 2005. The New York City Department of Health estimates that over a half million New Yorkers ride bikes. So what are you waiting for?

Cyklandet i New York går alltså framåt. Tummen upp för det! Jag tycker inte att privatbilar dominerar stadstrafiken inne på Manhattan. Det är jättemycket taxibilar och distributionslastbilar, även en del riktigt stora. Ylande ambulanser och jättelånga brandbilar med stor stolt amerikansk akterflagg är också vardagsmat. På morgonen kommer plötsligt massor av gula skolbussar som stannar mitt i gatan och släpper av elever som ska in i något höghus där det uppenbarligen finns en skola. Det står SCHOOL i körbanan lite här och var utan tillstymmelse till skolgård eller annat igenkänningstecken.

Cykling rekommenderas
Om man cyklar lär man sig hitta i stan och avstånden krymper. Åker man tunnelbana tappar man begreppen och man får boota om sig varje gång man kommer upp till solen igen. Det kan vara svettigt att cykla i värmen, men med en luftig skjorta ger fartvinden bra kyleffekt även vid måttlig hastighet. Då kommer svetten bara när man blir stekt av solen vid långa rödljus. De stackars fotgängarna får aldrig någon fartvind

T-banestation i New York

Så här ser New York ut för den som föredrar tunnelbanan.

Kommer du till New York, så pröva för all del att cykla!
Engelska Wikipedia har en artikel om Cycling in New York City.
Och Janette Sadik-Khan berättar inspirerande på TED talks om hur det blev så.
(Tack Nicklas Larsson i Facebookgruppen Cykla i Göteborg för den TED-länken!)

Det här inlägget postades i GC-separering, Provåkning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Cykla i New York City

  1. Johan Oscarsson skriver:

    Härligt resereportage. Tycker om att ibland titta på videos med mer eller mindre galna cykelbud i New York, men jag antar att ni tog det aningen lugnare… 🙂

    • admin skriver:

      Tack Johan!

      Om jag är galen får nog andra bedöma. Själv tycker jag att mitt samspel med bilister blir bättre om min fart är närmare deras. De blir mindre angelägna att köra om på olämpliga ställen om det rullar på ändå. Samtidigt vill jag visa hänsyn till korsande trafikanter av alla slag, inte minst gående på övergångsställen. Och jag vet att en cykel har längre bromssträcka än en bil. Resultatet blir en ganska varierande hastighet.

      Men i New York var vi oftast tre med lite olika körsätt som ville hålla ihop. Då kör man lugnare, utom möjligen i speciella trafiksituationer där en bedömer att man måste ösa på och en annan att man måste stanna.

      Det stod många hindrande bilar i cykelfälten som jag inte envisades med att köra på. Trots det slapp jag böter för att ha cyklat utanför min bana 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *